Läkaren: De här vardagsvanorna åldrar dig snabbare

Lucy Pollock, geriatriker inom brittiska NHS och med över 30 års erfarenhet av äldre patienter, menar att det ofta är de små, vardagliga besluten som avgör hur vi mår längre fram i livet.

I en intervju med The Telegraph beskriver hon mönster hon sett om och om igen.

Och flera av dem handlar mindre om sjukdom – och mer om inställning.

När världen börjar krympa

Ett av de tydligaste tecknen hon ser är att människor börjar tacka nej.

Inte till allt. Men tillräckligt ofta.

Det kan vara en konsert som känns för stökig. En resa som verkar för krånglig. En middag som ”nog blir lite för sen”. Problemet är inte en enskild avbokning – utan vanan att välja bort.

Enligt Pollock krymper världen varje gång vi gör det. Forskning visar att sociala relationer hänger ihop med både psykisk och fysisk hälsa. Äldre som har nära kontakt med barn, barnbarn eller yngre generationer tenderar också att vara mer engagerade och mentalt aktiva.

Att fortsätta vara nyfiken – även på sådant som inte tillhör ”ens egen tid” – spelar större roll än många tror.

Kroppen behöver motstånd

Det är lätt att börja ta det bekväma alternativet. Hissen i stället för trappan. Fåtöljen i stället för promenaden.

Men muskler försvinner snabbare än vi anar – särskilt med stigande ålder. Och när styrkan minskar påverkas allt från balans till självständighet.

Pollock lyfter forskning som visat att äldre som har trappor hemma ofta behåller sin rörlighet bättre än de som bor helt utan nivåskillnader. Inte för att trappor är magiska – utan för att de tvingar kroppen att arbeta lite varje dag.

Hon återkommer till samma sak i mötet med patienter: det finns ingen genväg. Fysioterapeuten kan visa övningarna, men det är repetitionen i vardagen som gör skillnaden.

Och ja – man får bli lite andfådd. Det är inte farligt för de flesta, tvärtom.

När hälsan blir hela identiteten

De flesta äldre lever med flera diagnoser samtidigt. Det är en realitet.

Men Pollock beskriver hur vissa nästan börjar definiera sig genom sina krämpor. Samtalen kretsar kring symtom. Tankarna gör det också.

Studier har visat att stark sjukdomsångest kan påverka livslängden negativt. Och även om oro är mänskligt, blir den mer påtaglig när inget annat fyller dagarna.

Att ha intressen, projekt eller relationer som inte handlar om den egna kroppen är därför viktigare än man kanske tror.

Hörsel, teknik – och envishet

En annan sak hon ofta ser: människor som vägrar hörapparat.

Dålig hörsel är kopplad till kognitiv nedgång. När man inte hör ordentligt drar man sig lätt undan samtal. Hjärnan får arbeta hårdare för att tolka ljud. Det blir tröttande – och isolerande.

Samma sak gäller teknik. Många avfärdar den som onödig eller krånglig. Men att kunna videosamtala med familjen eller hantera digitala tjänster själv kan göra stor skillnad för självständigheten.

Att lära sig nytt är dessutom hjärngympa i sig.

För mycket tillit till piller

Medicin kan vara livsviktig. Men Pollock varnar för att okritiskt fortsätta med läkemedel år efter år utan att utvärdera effekten.

En betydande andel sjukhusinläggningar bland de äldsta är läkemedelsrelaterade. Vissa preparat, särskilt sådana med så kallad antikolinerg effekt, kan på sikt påverka hjärnans funktion.

Hon uppmanar därför till regelbundna genomgångar med läkare – och att ställa enkla frågor: Hjälper det här? Finns alternativ? Vad händer om jag låter bli?

I vissa fall kan livsstilsförändringar ge bredare positiva effekter än ytterligare en tablett.

Inställningen gör skillnad

Pollock är noga med att inte förenkla. Genetik och slump spelar roll. Olyckor och sjukdomar kan förändra livet snabbt.

Men hon har sett hur självbilden påverkar beteendet.

Den som känner sig ”färdig” börjar ofta leva därefter. Den som upplever att det fortfarande finns något att bidra med fortsätter röra sig, träffa människor och utmana sig själv – om än i mindre skala än förr.

Det handlar inte om att förneka åldrandet. Utan om att inte ge upp i förtid.

Små saker, varje dag, är ofta viktigare än dramatiska livsförändringar.

Källa: The Telegraph