Mimmo Wiestål Fischetti
Forskare har tagit fram en ny teknik som kan hjälpa polisen att spåra misstänkta – även när varken fingeravtryck eller tydligt DNA finns kvar på brottsplatsen.
Det kan förändra hur svåra brott utreds.
Kan hitta spår där inget synts tidigare
Den nya forskningen handlar om att analysera extremt små biologiska spår som tidigare inte gått att använda.
Det kan röra sig om minimala rester av DNA som blivit kvar efter kort kontakt – så kallat kontakt-DNA.
Tekniken gör det möjligt att få fram användbar information även när spåren är kraftigt nedbrutna eller blandade med andra personers DNA, enligt SVT.
Det innebär att gärningsmän kan kopplas till brott även om de inte lämnat tydliga fingeravtryck eller klassiska DNA-spår.
Ett steg bort från beroendet av fingeravtryck
Traditionellt har polisen varit beroende av fingeravtryck eller tydliga DNA-profiler för att identifiera misstänkta.
Men många brott saknar den typen av spår.
Med den nya metoden kan utredare i stället analysera mer komplexa biologiska signaler.
Det öppnar för att fler fall – särskilt äldre och svårlösta – kan få ett genombrott.
Del av större teknisk utveckling
Utvecklingen sker samtidigt som polisen får fler verktyg inom forensik.
Sedan 2025 får svensk polis exempelvis använda DNA-baserad släktforskning i grova brott, efter beslut från riksdagen.
Den metoden har redan visat sin potential – bland annat när dubbelmordet i Linköping kunde lösas med hjälp av genetisk analys, skriver Polisen.
Den nya forskningen kan bli ytterligare ett steg i samma riktning.
Kan få stor betydelse för kalla fall
För polisen innebär tekniken en möjlighet att återvända till gamla utredningar där bevisen tidigare inte räckt till.
Om även mycket små spår kan analyseras ökar chansen att knyta en person till en brottsplats – något som kan ge svar i fall som länge stått stilla.
Balans mellan effektivitet och integritet
Samtidigt väcker den här typen av teknik frågor om integritet. Ju mer avancerade analyser som görs av biologiska spår, desto större blir behovet av tydliga regler.
Lagstiftningen i Sverige sätter redan gränser – till exempel får DNA-baserade metoder bara användas vid allvarliga brott och när andra utredningsvägar är uttömda, enligt myndigheter.
Den nya forskningen visar att framtidens brottsutredningar kan bli betydligt mer träffsäkra – även när gärningsmannen försökt lämna så lite spår som möjligt.
För utredare kan det innebära ett avgörande skifte: från att leta efter tydliga bevis – till att hitta svar i det som knappt går att se.
