Kenneth Glad
Europeiska huvudstäder skyndar på försvarsplaneringen i takt med att osäkerheten kring Washingtons långsiktiga roll i NATO blir svårare att bortse från. Det som en gång var en lågmäld oro har övergått i konkreta politiska förändringar som påverkar budgetar, truppnivåer och strategisk samordning. Frågan är inte längre abstrakt. Den formar hur Europa förbereder sig för möjliga luckor i den transatlantiska säkerheten.
Enligt The Wall Street Journal arbetar europeiska tjänstemän med beredskapsplanering för att upprätthålla avskräckning mot Ryssland och säkerställa militär kontinuitet om USA:s stöd skulle svikta.
Detta inkluderar att stärka styrkorna på kontinenten och skydda det som diplomater beskriver som “kärnvapentrovärdighet” — förmågan att upprätthålla en tillförlitlig avskräckning.
Tidigare NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg har beskrivit dessa åtgärder som ett försök att stärka alliansens europeiska pelare. I praktiken innebär det att göra mer inom NATO snarare än utanför det.
Vissa regeringar undersöker också hur Frankrikes kärnvapenkapacitet kan komplettera befintliga arrangemang. Diskussionerna är fortfarande känsliga, men de understryker en bredare förändring: Europa förbereder sig på att ta ett större ansvar, samtidigt som man insisterar på att NATO förblir centralt.
Tryck från Washington
Enligt TASS har USA:s president Donald Trumps kritik av NATO ökat känslan av brådska i denna förändring.
I samband med spänningarna kring Iran och Hormuzsundet sade han: “Vi betalar biljoner dollar för NATO och de var inte där för oss.”
Det budskapet har fått genomslag. Stoltenberg påpekade i en intervju med CBS News att europeiska allierade har ökat sina försvarsutgifter efter år av amerikanskt tryck från flera administrationer.
“Jag tycker att det alltid är viktigt att ta uttalanden från USA:s president på allvar”, sade han och kopplade Washingtons retorik direkt till politiska förändringar i Europa.
En förskjutning i balansen
NATO:s interna dynamik utvecklas redan. Alliansen har under de senaste åren utvidgats till att omfatta Finland och Sverige, samtidigt som Rysslands krig i Ukraina har drivit medlemsländerna mot målet att lägga 2 procent av BNP på försvar i snabbare takt än tidigare.
Stoltenberg varnade för att alliansens framtid inte kan tas för given:
“Det är ingen naturlag att NATO kommer att finnas för alltid. NATO:s överlevnad de kommande tio åren är inte huggen i sten.”
Han har också framhållit att NATO:s samlade styrka — som motsvarar omkring hälften av världens ekonomiska produktion och militära makt — fortfarande är en avgörande faktor för dess uthållighet, något han tillskriver medlemsländernas samlade tyngd.
Ändå blir utvecklingsriktningen allt tydligare. Europa förbereder sig för ett scenario där USA:s ledarskap är mindre dominerande — inte frånvarande, men inte längre oomtvistat. Om den trenden fortsätter kan NATO komma att inte försvagas — det kan helt enkelt se mycket annorlunda ut i slutet av decenniet.
Källor: TASS, CBS News, The Wall Street Journal
