Mimmo Wiestål Fischetti
Att pussa sitt barn på munnen är en liten gest som väcker stora känslor.
I en diskussion på Familjeliv delar föräldrar helt olika syn på vad som är okej – och varför.
Vad tycker du?
Delade åsikter bland föräldrar
För vissa är en puss på munnen en självklar del av närhet och kärlek.
Flera föräldrar beskriver det som något naturligt under småbarnsåren, ofta styrt av barnets egen vilja.
En skriver att det “inte är något konstigt” så länge barnet själv vill och att det brukar upphöra när barnet blir äldre.
Andra resonerar liknande: det handlar inte om något romantiskt, utan om trygghet och närhet i relationen mellan förälder och barn, det skriver föräldrarna i forumet.
Kritiken: “känns fel”
Samtidigt finns en tydlig motreaktion.
Vissa föräldrar upplever att pussar på munnen hör hemma i romantiska relationer – inte mellan barn och vuxna.
En person skriver att det “känns märkligt” och att en puss på kinden är mer naturlig i en föräldrarelation.
Andra beskriver det som obehagligt eller kulturellt främmande, särskilt om man inte vuxit upp med det själv.
Barnets vilja avgör för många
En återkommande linje i diskussionen är barnets integritet. Många menar att det viktigaste är att barnet själv får bestämma.
“Man pussar inte ett barn på munnen om barnet vänder bort ansiktet”, skriver en användare och betonar att barnets signaler ska respekteras.
Flera beskriver också att beteendet ofta försvinner av sig självt när barnet blir äldre och börjar sätta egna gränser.
Ingen enkel regel
Debatten visar att det inte finns något tydligt rätt eller fel som alla är överens om. Synen påverkas av kultur, uppväxt och personliga gränser.
Det som däremot återkommer hos många är en gemensam nämnare: respekt för barnet.
Oavsett om det handlar om en puss på munnen, kinden eller bara en kram – är det barnets vilja som väger tyngst.
