Kenneth Glad
Kampen utspelar sig i primärval, i kongressen och vid omröstningar om utrikespolitik. Den har förvandlat partidisciplin till ett test för politisk överlevnad.
Det republikanska partiet står inför en växande intern konflikt om lojaliteten till Donald Trump, där folkvalda som ifrågasätter hans agenda riskerar utmaningar i primärval, offentliga angrepp och isolering inom det egna partiet.
Tvisten handlar inte längre bara om ideologi. Den handlar om huruvida republikanska politiker kan motsätta sig Trump i frågor som budget, utrikespolitik, sjukvård eller Epstein-dokumenten utan att äventyra sina karriärer.
Rapporter från Onet och The Independent beskriver ett parti där Trumps inflytande sträcker sig långt bortom Vita huset och påverkar vilka som överlever primärval och vilka som trängs undan.
Primärvalen avgör pressen
I många säkert republikanska valdistrikt är primärvalet det verkliga valet. Det ger Trumps stöd och hans nätverk av givare ett enormt inflytande, särskilt mot politiker som anklagas för illojalitet.
Hans anhängare menar att detta tryck håller valda republikaner nära de väljare som stödde honom.
Kritikerna säger att det skapar ett system där även konservativt avvikande åsikter behandlas som förräderi.
Utrikespolitiken har blivit en av de tydligaste skiljelinjerna. The Independent rapporterade att endast fyra republikanska ledamöter i representanthuset anslöt sig till demokraterna för att stödja ett förslag om krigsbefogenheter om Iran, vilket skulle begränsa Trumps möjlighet att fortsätta militära insatser utan kongressens godkännande.
Trump svarade genom att angripa omröstningen som ”meningslös” och ”opatriotisk”. I ett inlägg på Truth Social pekade han ut de avvikande republikanerna som ”4 dåliga republikaner” och anklagade dem för att ställa sig på ”Dumocrats” sida, samtidigt som han hävdade att han förhandlade för att få slut på kriget med Iran.
Han avstod i praktiken från att kalla dem förrädare, men budskapet var omisskännligt: republikaner som utmanar honom i frågor om krigsbefogenheter riskerar att stämplas som illojala i ett läge där Trumps stöd kan avgöra primärval.
Avvikande åsikter får konsekvenser
Thomas Massie från Kentucky blev ett av de tydligaste exemplen. Enligt Onet motsatte han sig Trump i frågor om budget, utrikespolitik och Epstein-dokumenten, och förlorade därefter ett primärval mot den Trump-stödda kandidaten Ed Gallrein efter omfattande kampanjutgifter riktade mot honom.
Marjorie Taylor Greene, som länge var en av Trumps mest högljudda allierade, bröt också med honom i frågor om Epstein-dokumenten och sjukvårdskostnader innan hon lämnade representanthuset.
I senaten valde Thom Tillis att inte ställa upp för omval efter att ha motsatt sig nedskärningar i Medicaid i Trumps lagstiftningspaket.
Bill Cassidy och John Cornyn beskrevs också som sårbara för Trump-stödda utmanare trots att de har stött stora delar av Trumps agenda.
Strategin kan stärka Trumps grepp om Republikanerna, men den medför risker. Kostsamma primärval kan försvaga kandidater, tömma partiets resurser och skapa möjligheter för demokraterna i val som republikanerna förväntade sig att kontrollera.
Det finns också ett styrningsproblem. Folkvalda som är på väg att lämna politiken eller redan har besegrats kan ha mindre anledning att stödja Trumps nomineringar, budgetar eller utrikespolitiska beslut innan de lämnar sina poster.
Källor: Onet, The Independent
