Trump och Iran når avtal: Kriget kan vara över, men den svåraste striden har just börjat

USA och Iran har undertecknat ett preliminärt avtal som syftar till att stoppa konflikten och inleda 60 dagars förhandlingar mot en slutlig uppgörelse, enligt BBC.

CNN rapporterade att president Donald Trump undertecknade dokumentet i Frankrike efter sitt G7-besök, innan det skickades till Teheran där det undertecknades av Irans president Masoud Pezeshkian. Undertecknandet ägde rum under Trumps besök hos Frankrikes president Emmanuel Macron på slottet Versailles.

Memorandumet innehåller inledande åtgärder rörande sjöfarten genom Hormuzsundet, iransk oljeexport, sanktionslättnader, frysta tillgångar samt en föreslagen återuppbyggnadsfond. Det kräver också att militära operationer upphör på samtliga fronter, inklusive i Libanon.

Det första testet är efterlevnad

Vicepresident JD Vance sade vid en pressträff i Vita huset, som bevakades av CNN, att Iran inte hade beskjutit fartyg i Hormuzsundet för andra natten i rad.

– På den militära sidan har iranierna, för andra natten i rad, inte skjutit mot några fartyg i Hormuzsundet. Hittills uppfyller de sin del av åtagandet, sade Vance.

Han uppgav också att USA hade tillåtit fler fartyg att passera genom den marina blockaden.

– När det gäller blockaden har CENTCOM låtit över ett dussin fartyg passera vår marina blockad, och vi uppfyller därmed också vår del av den inledande fasen av avtalet, sade Vance.

Vance var dock försiktig när det gällde vad som väntar härnäst:

– De inser utan tvekan att USA har stort inflytande. Kommer det i slutändan att leda till ett förändrat beteende? Det vet jag inte.

Enligt TV 2 ifrågasatte Mellanösternkorrespondenten Benjamin Kürstein hur bindande formuleringarna om vapenvila egentligen kan vara samtidigt som Trump fortsätter att varna för att USA kan återuppta bombningarna.

Han pekade också på de olösta frågorna i Libanon, bland annat vad som ska hända med israeliska soldater i södra Libanon och hur Israel skulle reagera om Hizbollah återigen skjuter över gränsen.

Kärnfrågan skjuts upp

Kärnvapenfrågan förblir den centrala olösta tvisten.

Enligt BBC är det nya memorandumet inte lika detaljerat som kärnavtalet Joint Comprehensive Plan of Action från 2015. Det tidigare avtalet begränsade Irans uranlager till 300 kilo, satte ett tak på anrikningen till 3,67 procent och tillät inspektioner av Internationella atomenergiorganet (IAEA).

Det nya dokumentet säger att Iran på nytt bekräftar att landet inte kommer att utveckla kärnvapen, men det fastställer inga tekniska begränsningar. I stället anges att parterna ska diskutera anrikning och framtiden för redan anrikat material.

BBC rapporterade vidare att amerikanska tjänstemän har sagt att Irans lager av anrikat uran skulle kunna förstöras, men memorandumet kräver inte uttryckligen detta.

Det lämnar stora frågor till nästa fas: anrikningsnivåer, inspektioner, hantering av lagren och mekanismer för efterlevnad.

I sin analys för TV 2 beskrev Kürstein denna del av avtalet som kärnfrågan för Washington, men menade att formuleringarna är så vaga att det är svårt att veta vad som faktiskt har beslutats.

Han noterade att Iran länge har hävdat att landet inte vill ha kärnvapen, samtidigt som det haft svårt att förklara varför det anrikat uran långt över vad som krävs för ett civilt program.

Enligt hans bedömning verkar USA inte ha uppnått mer i kärnvapenfrågan än under avtalet från Obama-eran 2015. Skillnaden är att de svåraste frågorna har skjutits fram till nästa förhandlingsrunda.

Oljelättnader kommer snabbt

De ekonomiska villkoren går snabbare fram än kärnbestämmelserna.

Enligt BBC:s analys tillåter memorandumet omedelbara undantag för iransk export av råolja, petroleumprodukter, bankverksamhet, försäkringar, transporter och relaterade tjänster.

Avtalet hänvisar också till ett avskaffande av sanktioner enligt en överenskommen tidsplan. För Teheran kan detta innebära snabbare tillgång till intäkter efter år av ekonomisk press.

Kürstein beskriver undantaget för oljeexport som en konkret seger för Iran. Enligt hans bedömning står Teheran nu starkare än när kriget började, eftersom landets viktigaste inkomstkälla kan återupptas innan de svåraste politiska eftergifterna har lösts.

Memorandumet innehåller också en föreslagen återuppbyggnads- och utvecklingsplan värd minst 300 miljarder dollar. CNN rapporterade att JD Vance tidigare kopplat fonden till Gulfstaterna, men att ingen regering i regionen offentligt har åtagit sig att finansiera den.

Saudiarabiens utrikesminister prins Faisal bin Farhan sade att han hade ”inga detaljer” om fonden, enligt CNN, och hänvisade till en ”betydande förlust av förtroende” efter iranska attacker mot Gulfstater under kriget.

Kürstein beskriver återuppbyggnadsfonden som ett löfte som fortfarande är osäkert för Iran, eftersom pengarna endast skulle bli tillgängliga om ett slutligt avtal nås. Han noterar också att Trump har gjort klart att pengarna inte förväntas komma från USA.

Frysta tillgångar höjer insatserna

Avtalet behandlar även iranska medel som har varit frysta eller blockerade utomlands.

Enligt TV 2 anger memorandumet att USA, i takt med att förhandlingarna fortskrider, kommer att verka för att frigöra Irans frysta eller begränsade medel och tillgångar samt göra dem tillgängliga för användning.

Kürstein beskrev denna bestämmelse som ännu en seger för Teheran. I hans analys konstateras att miljarder iranska dollar har varit låsta på konton runt om i världen i flera år, och att Iran nu kan återfå tillgång till dem samtidigt som landet inledningsvis främst förbinder sig att hålla Hormuzsundet öppet och avgiftsfritt i 60 dagar.

Denna ordningsföljd är politiskt viktig. Iran får tidig ekonomisk lättnad, medan Washingtons viktigaste säkerhetsmål är beroende av senare förhandlingar.

Avtalet säger också att båda sidor ska upprätthålla status quo tills en slutlig uppgörelse nås. Iran ska inte ändra sin hållning i kärnfrågan, medan USA inte ska införa nya sanktioner eller öka sin militära närvaro i regionen.

För Kürstein innebär detta att mycket lite förändras i de mest komplicerade frågorna medan förhandlingarna fortsätter.

Hormuz förblir en tryckpunkt

Hormuzsundet är centralt på grund av dess betydelse för världens energiflöden.

Memorandumet säger att Washington helt ska avsluta sin marina blockad av Iran inom 30 dagar. Iran förväntas göra sitt yttersta för att säkerställa säker kommersiell passage genom sundet under 60 dagar.

CNN rapporterade att flera fartyg redan hade passerat efter att avtalet trätt i kraft.

Den långsiktiga kontrollen över vattenvägen är fortfarande olöst. BBC uppger att Iran har diskuterat framtida administration av sjöfartstjänster i sundet, inklusive möjliga avgifter.

I sin analys för TV 2 pekade Kürstein ut detta som en sannolik källa till framtida konflikter. Iran har signalerat att landet senare kan vilja ta betalt för maritima tjänster, medan USA har avvisat tanken på avgifter. För tillfället kan sjöfarten återupptas, men frågan om vad som händer efter 60 dagar är fortfarande öppen.

Regional politik kan störa avtalet

Avtalet är inte enbart en fråga mellan USA och Iran.

Israel, Gulfstaterna och väpnade grupper i regionen kan påverka om memorandumet håller. Bestämmelsen om Libanon är redan under press.

CNN skriver att Israel har fortsatt sina angrepp mot Hizbollahmål och sagt att landet inte kommer att dra sig tillbaka från Libanon.

Trump har kritiserat Israels agerande mot Hizbollah och sagt:

– De skulle kunna göra det bättre.

De politiska riskerna är stora för alla parter. Trump behöver visa att avtalet leder till säkerhetsvinster, inte bara en tillfällig nedtrappning. Iran måste balansera ekonomisk lättnad mot inhemska anspråk på styrka. Gulfstaterna kan tveka att finansiera återuppbyggnad utan starkare garantier. Israel kommer sannolikt att motsätta sig varje slutligt avtal som landet anser vara alltför gynnsamt för Teheran.

Kürstein noterar att dokumentet inte verkar säkra det som Washington ursprungligen sade sig vilja uppnå med kriget. De olösta områdena omfattar Irans kärnprogram, dess missilkapacitet och dess stöd till allierade grupper som Hizbollah i Libanon och Huthirörelsen i Jemen.

Det slutliga avtalet, om det nås, ska enligt planen godkännas genom en bindande resolution i FN:s säkerhetsråd. Kürstein sade att ett sådant resultat skulle vara omvälvande för Mellanöstern och resten av världen, men tillade att vägen dit fortfarande är lång och att det är lättare att se varför processen kan misslyckas än varför den skulle lyckas.

De kommande 60 dagarna kommer att avgöra om memorandumet blir en verklig uppgörelse eller bara en kort paus. De obesvarade frågorna är konkreta och svåra:

Vad kommer att hända med Irans anrikade uran?

Hur ska sanktionslättnaderna genomföras och övervakas?

Vem ska betala för återuppbyggnaden?

Vilka regler ska gälla för Hormuzsundet?

Kommer Iran att återfå tillgång till sina frysta tillgångar?

Kan striderna i Libanon verkligen upphöra?

Källor: CNN, BBC, TV 2