Kenneth Glad
Nationella högtider blir ofta tillfällen för bredare politiska diskussioner. Frågor om ledarskap, offentliga institutioner och landets framtida riktning stod även efter firandet i centrum för debatten.
USA uppmärksammade självständighetsdagen på lördagen samtidigt som landet fortsätter sitt firande av 250-årsjubileet av självständighetsförklaringen. Parallellt med festligheterna gav dagen också upphov till vitt skilda reflektioner om landets politiska utveckling.
Enligt Deadline använde USA tidigare president Bill Clinton sitt budskap på självständighetsdagen för att varna för att landet står inför ett förnyat hot mot sitt demokratiska system. I ett Facebook-inlägg gjorde den danske författaren och samhällsdebattören Carsten Jensen en betydligt hårdare bedömning och menade att den nuvarande krisen speglar djupare mönster i USA historia.
De två texterna har sitt ursprung i helt olika perspektiv. Clinton skrev som en tidigare president som försvarar löftet i det amerikanska samhällsprojektet. Jensen skrev som en europeisk kritiker som ser detta löfte som oskiljaktigt från erövringar, slaveri, krig och vinstintressen.
Clinton beskriver den amerikanska demokratin som skadad men möjlig att reparera. Jensen skildrar ett land vars politiska sjukdom har djupa historiska rötter. Båda använde dock årsdagen för att ställa frågan om USA fortfarande kan stå emot auktoritära tendenser, allmän likgiltighet och pengarnas makt.
Razzior och hämnd
Clintons uttalande inleddes med de grundläggande idealen om jämlikhet, folkstyre samt ”liv, frihet och strävan efter lycka”. Därefter riktade han snabbt blicken mot samtiden.
Han hänvisade till ”allvarliga hot mot våra egna institutioner och mot vår demokrati”, och kopplade dessa till immigrationsrazzior, politisk hämnd, angrepp på yttrandefriheten och användningen av staten för privat vinning.
I stället för ett traditionellt patriotiskt budskap räknade Clinton upp en rad missförhållanden som han menar håller på att förändra det amerikanska samhällslivet. Han anklagade makthavarna för att skicka ”maskerade agenter” till lokalsamhällen och för att ha inlett ”ett grundlagsstridigt krig på ett infall”.
Han sade också att den federala makten används mot politiska motståndare samtidigt som de mäktiga skyddas. I en av uttalandets skarpaste formuleringar beskrev han den förda politiken som ”socialism för de superrika”.
Formuleringen var inte bara ett ekonomiskt angrepp. Den ingick i en bredare varning om att offentliga institutioner kan urholkas när lojalitet, rikedom och politisk lydnad blir viktigare än lag, kompetens och demokratisk återhållsamhet.
Historien är en del av striden
Clintons uttalande kretsade också kring det nationella historiemedvetandet. Han anklagade dagens ledare för att försöka förneka tidigare övergrepp och avlägsna böcker som utmanar en mer tillrättalagd bild av USA historia.
Det gav uttalandet ett bredare perspektiv. Clinton framställde inte USA som ett land som alltid levt upp till sina ideal. I stället beskrev han den amerikanska historien som en återkommande kamp om vilka som ska omfattas av frihetens löfte.
Han pekade på inbördeskriget, slaveriets avskaffande, industriella reformer, medborgarrättsrörelsen, kvinnors rättigheter och miljöskyddet som tillfällen då landet förändrades därför att människor tvingade fram en bredare syn på medborgarskap och rättvisa.
Den tidigare presidentens budskap var därför både kritiskt och hoppfullt. Han menade att landet tidigare har genomlevt farliga perioder men ofta gått stärkt ur dem när medborgarna motsatt sig exkludering och krävt en mer inkluderande demokrati.
”Det finns fortfarande inget fel med Amerika som inte kan botas av det som är rätt med Amerika”, sade Clinton.
Den meningen sammanfattar kärnan i hans synsätt. Systemet är under hård press, men inte bortom räddning. För Clinton ligger lösningen i att rösta, tjäna samhället, engagera sig offentligt och återupprätta tron på att demokratin ytterst vilar på vanliga medborgare.
En betydligt mörkare skildring
Jensens Facebook-inlägg tog en betydligt dystrare väg. Han inledde med Trumps ord den 4 juli om Amerika som hopp, löfte, ljus och ära, innan han ifrågasatte vad dessa ord betyder under Trumps ledarskap.
Jensen hänvisade till den vietnamesisk-amerikanske författaren Viet Thanh Nguyen, som kom till USA som flyktingbarn 1975. Han citerade Nguyen, som beskrev Amerika som ”en sjuk, sårad och arg jätte”, och använde sedan den bilden som utgångspunkt för sitt eget resonemang.
Jensen framställde USA historia som en kedja av våld och förnekelse. Han kopplade behandlingen av ursprungsbefolkningen, slaveriet, rasförtrycket, massfängslandet och de utländska krigen till landets nuvarande politiska tillstånd.
Klicka för att visa externt innehåll från All IFrames except google ads,
- Du kan alltid aktivera och inaktivera tredjepartsinnehåll.
Du godkänner att visa externt innehåll från tredje part. Personuppgifter kan skickas till innehållsleverantören och andra tredjepartstjänster.
Inlägget var inte skrivet som en neutral politisk analys. Det var en anklagelseakt. Jensen menade att USA gång på gång har rättfärdigat våld samtidigt som landet hävdat sin egen oskuld, från Vietnamkriget till de krig som följde efter terrorattackerna den 11 september.
Enligt hans synsätt ekar den oordning som USA har bidragit till att skapa på andra håll nu också inom landets egna gränser. Han använde ord som anarki, laglöshet, korruption, gangstermentalitet, maktmissbruk, misstro och förlust av mening för att sammanfatta landets tillstånd.
Vinstintresset förenar båda kritikerna
Den tydligaste kopplingen mellan Clinton och Jensen är deras fokus på rikedom och makt.
Clinton menade att staten håller på att förvandlas till en källa till berikning för personer nära makten. Jensen gick längre och hävdade att Trump är en produkt av ett system där vinstintresset har satts över jämlikhet, rättsstat och gemenskap.
Enligt författaren förstår Trump den känslomässiga kraften i upplevelsen av förlust. Många amerikaner, skrev han, upplever att den värld de en gång kände igen har försvunnit. I den tolkningen är ordet ”igen” i Trumps slogan betydelsefullt eftersom det utlovar en återgång till något välbekant.
Men Jensen beskriver inte detta löfte som en verklig återupprättelse. Han ser det som en politisk fälla. Han skrev att årtionden av ohämmad marknadsideologi bidrog till att förvandla den amerikanska drömmen till en mardröm för många människor, samtidigt som verklig frihet reserverades för en liten minoritet.
Han kopplade också detta synsätt till klimatpolitiken: att Trump förnekar den globala uppvärmningen eftersom fossila bränslen erbjuder större vinster och mer kontroll än förnybara energikällor som sol och vind.
Clintons språk var mer institutionellt. Jensens var mer övergripande och moraliskt. Trots det kopplade båda den demokratiska tillbakagången till privat ekonomisk vinning.
Motståndet återstår som den avgörande frågan
De två männen skiljer sig tydligast åt i sin tilltro till framtiden.
Clinton tror att USA kan återhämta sig genom att hämta kraft ur sina egna demokratiska traditioner. Jensen tvivlar på att den nuvarande krisen kan skiljas från landets äldre historia av dominans, våld och vinstintressen.
Clinton ser årsdagen som en möjlighet att förnya det medborgerliga ansvaret. Jensen ser den som ett tillfälle att utmana patriotisk självgodhet.
Den tidigare presidenten uppmanade medborgarna att försvara demokratin genom att rösta, tjäna samhället och ta offentligt ansvar. Jensen skrev att motståndet fortfarande lever bland människor som vågar föreställa sig något bättre, särskilt i gemenskaper där människor sträcker ut en hand till varandra.
Båda texterna behandlar årsdagen som något mer än ett datum i kalendern. Den blir en fråga om huruvida det offentliga livet fortfarande kan försvaras mot makt, pengar och tystnad.
Källor: Deadline; Carsten Jensen/Facebook-inlägg.
