Filip Wollin
Många tror att metallcirklarna bara är en dekorativ detalj.
Många köksredskap används nästan varje dag utan att vi funderar särskilt mycket på hur de är konstruerade.
På knivar med trähandtag syns ofta två eller tre runda metallbitar längs sidorna.
De kan se ut som en dekorativ detalj, men har faktiskt en viktig funktion för både hållbarheten och säkerheten.
Håller handtaget på plats
Metallbitarna kallas ”nitar”. De håller samman handtagets trädelar med den del av knivbladet som fortsätter in i handtaget.
Det skriver den argentinska sajten Todo Noticias.
Vid tillverkningen placeras trädelarna på var sin sida om stålet. Nitarna förs sedan genom alla lager och pressas fast. På så sätt hålls handtaget stabilt och hindras från att vrida sig, glida eller lossna under användning.
Det är särskilt viktigt när man skär hårda råvaror eller behöver använda mer kraft. Ett stabilt handtag ger bättre kontroll och minskar risken för att greppet plötsligt förändras mitt i ett snitt.
På vissa knivar löper stålet genom hela handtaget. Den konstruktionen kallas ”fulltånge” och brukar ge kniven bättre balans, högre hållbarhet och en stabilare känsla i handen.
På enklare modeller går stålet bara en bit in i handtaget. Det kan fungera bra vid vanlig matlagning, men konstruktionen blir känsligare om träet eller nitarna börjar lossna.
Det här ska du tänka på
Med tiden kan vatten, diskmedel och snabba temperaturväxlingar påverka träet. Det kan svälla och krympa, vilket i sin tur kan skapa små glipor runt nitarna.
Ofta märks problemen tidigt. Handtaget kan börja knarra, röra sig eller kännas ojämnt runt metalldelarna. Då bör kniven inte användas förrän fästet har kontrollerats eller reparerats.
Ett löst handtag gör inte bara kniven mindre säker. Fukt, matrester och bakterier kan också samlas i springorna.
Därför bör knivar med trähandtag varken ligga i blöt eller diskas i diskmaskin. Handdiska dem i stället och torka dem direkt efteråt.
Träet kan även behandlas regelbundet med en lämplig olja. Det hjälper handtaget att stå emot uttorkning, sprickor och återkommande kontakt med vatten.
