Kenneth Glad
Island kommer snart att besluta om landet ska återuppta en politisk process som övergavs för mer än ett decennium sedan. En parallell diskussion pågår i Norge, men inget av länderna är nära att godkänna ett medlemskap.
Islänningarna röstar den 29 augusti 2026 om huruvida regeringen ska återuppta förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen. Förtidsröstningen inleddes den 27 juli, enligt isländska myndigheter. Ett ja skulle innebära att anslutningsförhandlingarna återupptas – inte att landet blir medlem i EU.
Förhandlarna skulle behöva granska isländsk lagstiftning och politik inom de områden som omfattas av ett EU-medlemskap. Ett eventuellt avtal som förhandlingarna leder fram till skulle därefter läggas fram för väljarna i en separat folkomröstning. Islands regering har uppgett att förhandlingarna kan omfatta en bedömning av huruvida ett kandidatlands särskilda omständigheter motiverar övergångslösningar eller andra anpassningar.
Statsminister Kristrún Frostadóttir anser att det internationella läget har stärkt argumenten för närmare band till Europa. Enligt DR har debatten påverkats av osäkerhet kring USA åtaganden inom Nato, president Donald Trumps ambitioner beträffande Grönland och hans hot om att införa tullar.
Den allmänna opinionen är fortsatt jämnt delad. En opinionsundersökning från Gallup, som Politico hänvisar till, visade att 52 procent stödde en återupptagen förhandlingsprocess, medan 48 procent motsatte sig den.
Island ansökte tidigare om medlemskap i EU 2009 och inledde formella förhandlingar året därpå. Förhandlingarna avbröts efter ett regeringsskifte 2013. Då hade 27 förhandlingskapitel öppnats och 11 preliminärt avslutats. År 2015 bad Reykjavik unionen att inte längre betrakta Island som ett kandidatland.
Befintliga band gör valet mer komplicerat
Att stå utanför EU har inte hindrat Island från att vara en del av stora delar av unionens ekonomiska system. Genom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ingår Island, Norge och Liechtenstein i EU inre marknad, vilket innebär att de måste införliva lagstiftning som rör relevanta delar av den gränsöverskridande handeln.
De tre länderna har inte rösträtt i de EU-institutioner som formellt antar dessa regler. De kan däremot bidra med expertkunskap och lämna synpunkter medan Europeiska kommissionen utarbetar lagförslag – en process som Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) kallar ”decision shaping”. Ny lagstiftning införlivas därefter i EES-avtalet genom beslut i EES-kommittén.
Denna ordning ger Island omfattande tillgång till den inre marknaden utan fullt deltagande i EU beslutsfattande. Ett medlemskap skulle därför inte bara handla om handel, utan också om politiskt inflytande och representation.
Konflikten omfattar även områden som inte fullt ut täcks av EES-avtalet, däribland fisket, som har stor ekonomisk och politisk betydelse på Island. Lykke Friis, chef för den danska tankesmedjan Europa, sade till DR att fiskerättigheter och överföring av suveränitet fortfarande är centrala orsaker till motståndet.
Guðrún Hafsteinsdóttir, ledare för Islands oppositionsparti Självständighetspartiet, har också motsatt sig ett medlemskap. I en intervju med Politico kopplade hon frågan till den nationella identiteten och Islands relativt nyligen vunna självständighet.
Diskussionen i Norge befinner sig fortfarande i ett tidigare skede. Ledaren för landets konservativa oppositionsparti har uppmanat Norge att på nytt överväga ett medlemskap, rapporterar DR. Väljarna röstade nej till medlemskap med knapp marginal i folkomröstningarna 1972 och 1994.
Källor: DR, Politico
