Kenneth Glad
Att växa upp med en familjemedlem som kämpar med alkohol lämnar ofta bestående frågor. Många oroar sig för om en smärtsam beroendecykel kan vänta i deras egen framtid. Vetenskapen ger nu tydligare svar om vad som ärvs via vårt DNA och vad som kommer från vår omgivning.
Familjehistorik har stor betydelse. En omfattande svensk studie som undersökte cirka 160 000 personer drog slutsatsen att mellan 50 och 60 procent av alkoholmissbruket direkt kan kopplas till ärftliga egenskaper.
”Alkoholmissbruk kan vara mycket ärftligt”, säger Kristina Sundquist, professor i familjemedicin vid Lunds universitet. Hennes team fann att en nära släkting med alkoholberoende fördubblar eller tredubblar en persons totala risk jämfört med någon utan den bakgrunden.
Specifika gener spelar också en roll. Variationer i en gen kallad GABRA2 förändrar hur hjärnan reagerar på alkohol, vilket gör att beroendet utvecklas mycket snabbare.
Inte en dom
Trots den tydliga genetiska kopplingen betonar forskare att ärftlighet inte är ödet. Sundquist framhåller att den genetiska risken är ”långt under 100 procent”.
Birgitte Thylstrup, docent vid Aarhus universitet, betonar att familjehistorik innefattar många faktorer. ”Det finns tydligt ett inslag av genetik, men det är viktigt att det nyanseras, så att barn till föräldrar med alkoholmissbruk inte tror att de är ’dömda’ till samma sjukdomshistoria”, förklarar hon för vetenskapssajten Videnskab.
”Skilsmässa i familjen, skolsvårigheter och diagnoser som ADHD är alla faktorer som är förknippade med en ökad risk för senare alkoholberoende”, säger Torsten Kolind, professor vid Aarhus universitet. Brist på ekonomiska resurser kan också förvärra konsekvenserna av beroendet avsevärt.
Barn speglar ofta de hanteringsmekanismer de observerar hemma. När unga människor ser vuxna dricka för att lindra stress, kan de upprepa det mönstret, vilket suddar ut gränsen mellan genetik och miljö.
Att hitta nya vanor
Expertråd fokuserar på självmedvetenhet snarare än panik. Att förstå personliga gränser och känslomässiga utlösande faktorer hjälper individer att bryta kedjan tidigt.
Sundquist föreslår att personer med en familjehistorik ”potentiellt kan undvika att dricka alkohol helt och hållet”. Att avstå helt är dock inte det enda valet.
Thylstrup betonar att man noga bör undersöka varför någon dricker från första början, oavsett om det är för att lindra ilska, dämpa sorg eller öka socialt självförtroende. Att ersätta alkohol med positiva alternativ som gemensamma fritidsintressen kan främja verklig glädje.
Att söka hjälp från nära och kära hjälper också till att förvandla genetisk risk till en hanterbar verklighet. Utöver individuella ansträngningar har samhället en skyldighet att lägga märke till när familjer kämpar och att sträcka ut en hand utan tvekan.
Källor: Videnskab, National Library of Medicine
