Christine Drews Sieger
Europeiska centralbankens chef Christine Lagarde avgår nio månader i förtid för att uttala sig om globala frågor.
Rollen som centralbankschef kräver traditionellt en strikt, teknokratisk neutralitet. Men för Christine Lagarde har tystnadens mandat nått vägs ände.
Europeiska centralbankens ordförande avgår i mars nästa år – nio månader innan hennes åttaåriga mandatperiod officiellt löper ut – för att återta sin röst på den globala arenan.
Beskedet kom i kölvattnet av torsdagens räntebesked i Frankfurt, där ECB valde att lämna sin styrränta (inlåningsräntan) oförändrad på 2,5 %, trots att inflationen i euroområdet steg till 3,8 %.
I ett samtal med journalister gjorde Lagarde ingen hemlighet av att uppdraget att styra penningpolitiken hade blivit en intellektuell tvångströja:
”Jag vill ha yttrandefrihet, uttrycksfrihet och friheten att engagera mig i frågor som inte rör penningpolitik”, sade Lagarde enligt The Guardian.
Ett ställningstagande mot desinformation
Den tidigare franska finansministern och IMF-chefen har i finanskretsar pekats ut som en ledande kandidat att efterträda Klaus Schwab, som förra året avgick som chef för World Economic Forum i Davos.
Lagarde motiverade sitt tidiga avhopp med en önskan att slå tillbaka mot en allt sämre offentlig debatt präglad av förvrängningar och osanningar, rapporterar The Guardian.
Neutralitetsreglerna som binder Frankfurts beslutsfattare hade, påpekade hon, hindrat henne från att ta ställning:
”Jag är intresserad av sanningen, och jag ser att sanningen väldigt ofta skadas, motsägs av felaktigheter”, sade hon och kallade den institutionella tystnaden för ”priset vi betalar för att vara oberoende”.
Efter mer än två decennier i den globala finansens och maktens absoluta toppskikt drog Lagarde slutsatsen att det inte längre var det mest konstruktiva sättet att använda sin röst på att hålla tyst:
”Det finns saker jag kan säga – om folk sedan lyssnar eller inte är en annan femma. Men jag känner att jag borde säga dessa saker, och jag kan inte göra det i min nuvarande roll.”
Ett parisiskt schackspel
Lagardes avgång utlöser en diplomatisk maktkamp med höga insatser om Europas tyngsta ekonomiska post, och den inträffar precis när unionen kämpar med svag tillväxt och ett ihållande pristryck.
Tidiga kandidater inkluderar Nederländernas Klaas Knot, Spaniens Pablo Hernández de Cos, Tysklands Joachim Nagel samt Europeiska investeringsbankens ordförande Nadia Calviño.
Samtidigt speglar tidpunkten en medveten politisk kalkyl. Bedömare noterar att Frankrikes president Emmanuel Macron har all anledning att påskynda övergången.
Att utse en efterträdare i förtid gör det möjligt för proeuropeiska centerkrafter att säkra utnämningen i god tid innan presidentvalet våren 2027 riskerar att lämna över Élyséepalatset till Marine Le Pen.
”Europeiska unionen försöker skydda sig”, noterade Holger Schmieding, chefsekonom vid Berenberg Bank, och påpekade att nästa chef kommer att utses medan Macron fortfarande har ett avgörande inflytande.
I ett försök att lugna finansmarknaderna betonade Lagarde att övergångsprocessen redan inletts och att det finns gott om kompetenta ledare att välja bland:
”En process har redan inletts för att identifiera min efterträdare”, sade hon enligt The Guardian.
