Kenneth Glad
Krig har en tendens att lämna märkliga souvenirer efter sig. De flesta samlar damm på hyllor eller i bortglömda museilådor. Men då och då hamnar en av dessa ovanliga reliker under ett mikroskop och förändrar vad människor trodde att de visste.
När Adolf Hitler tog sitt liv i sin bunker i Berlin i april 1945 blev sofftyget indränkt i hans blod. En amerikansk soldat skar senare bort en bit av det blodfläckade möbeltyget, som sedan bevarades på ett amerikanskt museum. Decennier senare gjorde modern teknik det äntligen möjligt att utvinna och undersöka det gamla provet.
Professor Turi King från University of Bath ledde undersökningen och jämförde provet med DNA från en känd, nu levande släkting till Hitler. Testet bekräftade att blodet med största sannolikhet var hans. Därefter kartlade King och hennes team diktatorns genetiska kod och upptäckte flera oväntade medicinska markörer.
Forskarna undersökte också ett gammalt historiskt rykte, skriver vetenskapssajten Forskning. Analysen fann inga belägg för det långvariga påståendet att Hitler hade judiskt ursprung.
Sällsynt hormonstörning
Utöver att avfärda den gamla myten avslöjade den genetiska kartläggningen en mutation i PROK2-genen. Den specifika genvarianten tyder på Kallmanns syndrom, ett sällsynt tillstånd som stör hormonproduktionen och sänker testosteronnivåerna.
Tillståndet försenar ofta puberteten och kan påverka könsorganens utveckling. Hos vissa män leder det till att en testikel inte vandrar ner i pungen, något som noterades i en medicinsk journal från 1923, då Hitler satt fängslad.
Experterna betonar dock att journalen i sig inte bekräftar diagnosen eller de historiska spekulationerna om en mikropenis. I stället ger den biologiska markören historiker ett nytt perspektiv på hans svåra relationer med kvinnor.
Höga genetiska riskpoäng
Forskare i Danmark jämförde därefter hans DNA med en modern befolkningsdatabas. Professor Ditte Demontis från Aarhus universitet jämförde Hitlers genetiska profil med data från 37 000 danskar för att beräkna polygena riskpoäng.
Hitler hamnade bland den översta procenten när det gäller genetisk risk för autism, schizofreni och bipolär sjukdom. Inte en enda person i jämförelsegruppen på 37 000 personer hade lika höga riskpoäng för alla tre tillstånden samtidigt.
Demontis betonade dock att resultaten måste tolkas med försiktighet. I dagens befolkningar har personer med så höga genetiska riskpoäng endast fem procents sannolikhet att utveckla dessa tillstånd. Genetisk risk varken ursäktar eller förklarar hans illdåd.
