En djup sjö i Skottland rymmer mer vatten än alla sjöar i England och Wales tillsammans. I nästan ett sekel har människor vallfärdat till dess klippiga stränder i hopp om att få en glimt av något omöjligt. Och besattheten visar inga tecken på att avta.

Just nu läser andra

Russell Brands könshår borttaget från museum: ”Fullt av äckliga saker, men även jag har gränser”

Kvinnor kritiserar samhället för att behandla dem som osynliga efter 45

Myten om Loch Ness-odjuret sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden. Redan innan det fanns skriftliga källor ristade de lokala pikterna in bilder av märkliga vattenvarelser med fenor på stenar i det skotska höglandet.

Enligt Britannica berättas det i en gammal biografi att munken Sankt Columba stötte på ett vattenodjur år 565 e.Kr. Han ska ha befallt djuret att ”gå tillbaka”, och det lydde.

Den moderna hysterin tog fart på allvar 1933. En nybyggd väg öppnades precis intill den skotska sjön, och bilister fick äntligen fri sikt över det mörka vattnet. Kort därefter rapporterade Aldie Mackay, föreståndare på Drumnadrochit Hotel, att hon hade sett en ”valliknande varelse”, skriver HistoryHit.

Lokaltidningen Inverness Courier skrev om hennes upplevelse, och dess redaktör ska ha föreslagit att kalla varelsen för ett monster. Några månader senare uppgav George Spicer och hans fru att de hade sett ”en drake eller ett förhistoriskt monster” korsa vägen framför deras bil och försvinna ner i vattnet. Därmed var legenden om Nessie född.

Bluffar och leksaksbåtar

Fascinationen för varelsen ledde snabbt till förfalskade bevis. År 1933 anlitade Daily Mail storviltjägaren Marmaduke Wetherell för att spåra upp varelsen. Han hittade snart stora fotavtryck på stranden.

Han hävdade att de tillhörde ett ”mycket kraftfullt djur med mjuka fötter”. Zoologer vid Natural History Museum avslöjade senare sanningen. Avtrycken hade gjorts med hjälp av ett paraplyställ format som ett flodhästben, enligt Britannica.

Det mest berömda beviset kom ett år senare. En engelsk läkare vid namn Robert Kenneth Wilson tog en bild av en smal hals som reste sig ur vågorna. Bilden publicerades i tidningen, och ”kirurgens fotografi” blev omedelbart en global sensation.

Det dröjde årtionden innan sanningen äntligen kom fram. År 1994 upptäckte utredare att den ikoniska bilden i själva verket var en utstuderad hämndbluff planerad av Wetherell. En dödsbäddsbekännelse avslöjade att monstret bara var ett plasthuvud fastlimmat på en leksaksbåt, vilket gav den populära myten en rejäl törn.

Genomsökning av det mörka vattnet

Trots kända förfalskningar har sökandet aldrig riktigt upphört. Under Operation Deepscan 1987 utrustade forskare två dussin båtar med ekolod för att söka igenom hela sjön.

Vid tre tillfällen fick de utslag som inte kunde förklaras. En expert ansåg att avläsningarna tydde på en ny art, men kritiker menade att ekoloden helt enkelt hade registrerat stockar eller större skräpföremål.

Vetenskapen har försökt lösa mysteriet på andra sätt. I en omfattande undersökning 2018 analyserades vattenprover med hjälp av miljö-DNA. Forskarna hittade inte ett enda spår av jättelika reptiler, men däremot stora mängder DNA från ålar. Fyndet gav upphov till en ny teori: att de mystiska observationerna i själva verket kunde röra sig om ovanligt stora ålar.

År 2023 var Loch Ness Centre med och drog igång den största jakten på det legendariska monstret på ett halvt sekel. Mer än hundra volontärer sökte längs stränderna, medan hundratals andra följde direktsända videoströmmar.

Teamet använde infraröda drönare och undervattensmikrofoner för att söka efter tecken på den mystiska varelsen. De hörde till och med fyra oförklarliga ljud under tester av utrustningen, men ljuden spelades aldrig in.

Arrangörerna medgav att fynden behövde undersökas närmare. Några konkreta bevis för monstrets existens hade de fortfarande inte.

Stor turistnäring

Bristen på fysiska bevis spelar knappast någon roll i dag. Forskare hävdar att sjön inte har tillräckligt med föda för att försörja ett gigantiskt topprovdjur. Experter menar dessutom att märkliga vågmönster ofta kan lura ögat.

Ändå är Nessie fortfarande ett kulturellt fenomen som inspirerar otaliga böcker, tv-program och filmer. Enligt Britannica drar den berömda legenden in närmare 80 miljoner amerikanska dollar om året till den skotska ekonomin. För lokala företag finns alltså starka ekonomiska skäl att hålla myten vid liv.

Som HistoryHit påpekar gör den blomstrande turistindustrin det svårt att skilja seriösa undersökningar från kommersiella intressen. Ändå vill människor verkligen tro.

Vissa ägnar hela sina liv åt mysteriet. En av dem är Steve Feltham, som innehar Guinnessrekordet för en oavbruten monsterjakt på 32 år. Så länge det grumliga vattnet tiger kommer hoppfulla turister att fortsätta spana över ytan.