Startsida Kultur Sjunkande lerbankar och Natos bombövningar hotar miljontals fåglar – Vadehavet...

Sjunkande lerbankar och Natos bombövningar hotar miljontals fåglar – Vadehavet kan hamna på Unescos lista över hotade världsarv

Vadehavet Wadden sea Denmark
Olgierd Rudak, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Två gånger om dagen drar sig havet tillbaka längs Nordsjökusten. Kvar lämnas vidsträckta sand- och lerbankar som är livsviktiga för miljontals flyttfåglar och samtidigt utgör en del av livsmiljön för öarnas invånare. Men nu hotar ett växande tryck från industrin den känsliga balansen.

Vadehavet, som sträcker sig längs kusterna i Danmark, Tyskland och Nederländerna, är världens största sammanhängande tidvattenområde. År 2009 utsåg Unesco området till världsarv. Nu rapporterar The Guardian att en FN-inspektion 2027 kan leda till att området förs upp på listan över hotade världsarv.

En rad mänskliga aktiviteter sätter press på det känsliga ekosystemet. Gasutvinning, saltbrytning, fiske, kablar till havsbaserade vindkraftsparker och till och med ett av Natos bombövningsområden på den nederländska ön Vlieland hotar naturmiljön.

Djurlivet visar redan tecken på att vara hårt pressat. Marinbiologen Wouter van der Heij från den nederländska organisationen Waddenvereniging berättade för The Guardian att havet befinner sig i ”en mycket sårbar situation”.

”Antalet fåglar minskar, mängden fisk minskar, den biologiska mångfalden på lerbankarna minskar”, sade han.

Öborna slår tillbaka

Öborna fruktar att själva få betala priset för industrins påverkan på miljön. För flera månader sedan började kartor cirkulera som antydde att stora delar av det nederländska Vadehavet skulle kunna stängas för både besökare och lokalbefolkning för att uppnå naturvårdsmål, skriver The Guardian.

Invånarna oroar sig också för att en plats på Unescos lista över hotade världsarv skulle kunna slå hårt mot de samhällen som är beroende av turismen.

Vlieland har knappt 1 000 invånare. Aant van der Veen, som har bott på ön hela sitt liv och arbetar som researrangör, drog i gång kampanjen ”Vi är Vadehavet” med ett inlägg på Facebook. Snart syntes flaggor och banderoller runt om på ön under högsäsongen.

Kampanjen samlade nästan 52 000 namnunderskrifter och ledde till att representanter för öborna reste till Haag för att träffa politiker.

”Om vi förlorar turismen på öarna spelar det ingen roll vad man gör, alla kommer att gå i konkurs”, sade Van der Veen till tidningen.

Nederländska myndigheter medgav att kommunikationen hade brustit och lovade att involvera lokalbefolkningen i framtida beslut. En talesperson påpekade att människor har levt vid havet i århundraden och försäkrade att ”denna balans inte kommer att förändras fundamentalt”.

Myndigheterna planerar också att påminna Unesco om att villkoren för världsarvsstatusen från 2009 tog hänsyn till verksamheter som redan pågick i området.

Ett regelkrångel över tre landsgränser

Tre länder delar på ansvaret för Vadehavet. Det gör samspelet mellan lokala, nationella och europeiska regler komplicerat. Environmental Justice Foundation har till och med drivit en rättsprocess kopplad till EU krav på konsekvensbedömningar av verksamheter i tyska vatten, rapporterar The Guardian.

Den tyska kampanjledaren Mona Friedrich påpekade att ”bottentrålning fortsätter att vara tillåten”, trots att området skyddas både som nationalpark och som världsarv av Unesco.

Under havsytan får utvinningen av salt och gas havsbottnen att sjunka. Van der Heij varnar för att sjunkande lerbankar i kombination med stigande havsnivåer kan leda till att delar av området förblir översvämmade även vid lågvatten.

Det skulle kunna beröva miljontals fåglar längs den östatlantiska flyttvägen viktiga födosöksområden.

Nederländska ministrar stoppade gasborrning vid Ternaard trots trycket på energiförsörjningen. Samtidigt ställde de sig bakom preliminära planer på att utöka saltbrytningen nära Harlingen.

Waddenvereniging skickade en brådskande vädjan till Unesco för att stoppa projektet. Myndigheterna hänvisar däremot till den så kallade ”handen på kranen”-principen, som innebär att arbetet ska stoppas om marksänkningen överskrider tillåtna gränser.

Nu riktas blickarna mot Unescos granskning 2027.

Ads by MGDK