Mimmo Wiestål Fischetti
Tyskland vill bygga Europas starkaste armé. Men satsningen riskerar att bromsas – för utan Kinas mineraler stannar vapenindustrin.
Kina håller nyckeln till Europas försvar
Friedrich Merz och den tyska regeringen vill att Bundeswehr ska bli den ledande militära kraften i Europa. Hundratals miljarder euro är avsatta fram till 2029 för att förvandla armén till ”den starkaste konventionella styrkan i Europa”.
Beställningar av stridsfordon, robotar och ammunition skjuter i höjden. Produktionen av vapen och militär utrustning är i full gång. Men hela satsningen vilar på en skör grund: tillgången till kritiska mineraler som i dag nästan helt kontrolleras av Kina, skriver Politico.
Utan råvaror inga vapen
Varje modern stridsvagn, drönare eller missil kräver sällsynta metaller och mineraler. Neodym, dysprosium, tungsten, grafit, titan och magnesium är avgörande för allt från radarsystem och värmesikten till drönarmotorer.
Enligt den tyska industrilobbygruppen BDI importerar EU 95 procent av dessa råvaror – och för 90 procent är man beroende av länder utanför unionen. Kina står för mer än hälften av världens bearbetning av flera av de viktigaste mineralerna och har i vissa fall kontroll över hela 86 procent.
Det gör Tysklands planer på en starkare armé extremt sårbara. Eurofighter-stridsflyg behöver lätt och starkt titan, pansarsprängande granater fylls med tungt tungsten – båda domineras av kinesisk bearbetning.
”Om Kina stoppar exporten kan hela den tyska försvarsindustrin tvärbromsa”, varnar Jakob Kullik, forskare vid Tekniska universitetet i Chemnitz.
USA rustar – EU tvekar
Skillnaden mellan USA och EU är tydlig. Washington behandlar mineralerna som strategiska resurser. Genom lagar som Defense Production Act kan staten finansiera gruvor, styra leveranskedjor och bygga nationella reserver för krislägen.
I Bryssel nöjer man sig med ramverk och målsättningar genom Critical Raw Materials Act – men utan en gemensam beredskapsplan eller statliga lager.
”Vi har inget beredskapslager som med gas och olja. Det här är en blind fläck”, säger Kullik.
Politiker kräver nationella lösningar
Vanessa Zobel, kristdemokratisk ledamot i förbundsdagen, menar att EU:s strategi inte räcker. Hon anklagar unionen för att fastna i byråkrati och kräver att Tyskland agerar på egen hand.
”Utan säkra leveranskedjor finns ingen trovärdig militär avskräckning. Att göra sig så beroende av Kina i säkerhetskritiska frågor är rent vårdslöst”, säger hon.
Zobel vill se både nationella lager och inhemsk gruvdrift. Hon pekar på outnyttjade litiumfyndigheter och menar att politiken måste släppa motståndet mot gruvor. ”Vill man ha en robust försvarsindustri måste man våga prioritera utvinning och finansiering.”
Tyskland måste tänka geopolitiskt
Budskapet är tydligt: det räcker inte att investera i tanks och missiler – utan råvaror faller hela strategin.
”Zeitenwende”, den tyska säkerhetspolitiska vändpunkten efter Rysslands invasion av Ukraina, måste också synas i tänkandet kring resurser, menar kritikerna.
Eller som Zobel uttrycker det: ”Allt är politik. Allt är strategi.”
