Studie visar: Långvariga sömnproblem kan få allvarliga konsekvenser för hjärnan

Det varnar en ny studie för, som visar att äldre vuxna med kronisk sömnlöshet hade 40 procent högre risk att utveckla mild kognitiv svikt eller demens jämfört med dem utan sömnlöshet. Den ökade risken motsvarar cirka tre och ett halvt års extra hjärnåldrande.

– Sömnlöshet handlar inte bara om hur du mår dagen efter – det kan också påverka hjärnans hälsa över tid, säger studiens författare Diego Carvalho från Mayo Clinic i Rochester till Newsweek.

Han förklarar att forskarna såg en snabbare nedgång i kognitiva förmågor och förändringar i hjärnan som tyder på att kronisk sömnlöshet kan vara ett tidigt varningstecken eller till och med en bidragande faktor till framtida kognitiva problem.

Carvalho beskriver sambandet mellan sömn och demens som dubbelsidigt: dålig sömn tidigare i livet kan öka risken för demens, men tidiga skador i hjärnans områden som styr sömn och dygnsrytm kan också orsaka sömnproblem.

– Detta dubbla samband är svårt att skilja åt eftersom båda processerna kan börja tidigt i livet, fortsätter han.

Han understryker att sömn är avgörande för många funktioner i både hjärna och kropp och bör främjas lika mycket som hälsosam kost, motion och behandling av högt blodtryck – även om forskningen ännu inte kan fastställa exakt hur mycket behandling av sömnstörningar minskar risken för demens.

Professor Jason Ellis, sömnforskare vid Northumbria University i England, säger till Newsweek att det finns tecken på att hjärnan rensas från gifter under sömn, särskilt beta-amyloid, som är kopplat till kognitiv försämring och neurodegenerativa sjukdomar. Brist på djup, sammanhängande sömn kan därför öka risken för kognitiv svikt, samtidigt som djup sömn hjälper till att reglera hormon- och immunsystemet – båda viktiga för risken att utveckla neurodegenerativa sjukdomar.

Så gjordes studien

Forskarna följde 2 750 kognitivt friska vuxna med en genomsnittsålder på 70 år under cirka fem och ett halvt år. Av deltagarna rapporterade 16 procent att de hade kronisk sömnlöshet, definierat som sömnproblem minst tre nätter i veckan under tre månader eller längre.

Vid studiens start rapporterade deltagarna sina sömnvanor, genomförde årliga tester av minne och tankeförmåga och en del fick hjärnan undersökt med bilddiagnostik. Forskarna letade efter områden med skador i hjärnvävnaden, så kallade vita substans-hyperintensiteter som är kopplade till småkärlssjukdom, samt amyloidplack som förknippas med Alzheimers sjukdom.

Vid slutet av studien hade 14 procent av deltagarna med kronisk sömnlöshet utvecklat mild kognitiv svikt eller demens, jämfört med 10 procent av dem utan sömnlöshet.

Vad resultaten visade

Studien visade tydliga skillnader beroende på sömnmönster:

• Mindre sömn än vanligt: Deltagare som sovit mindre än normalt de senaste två veckorna presterade sämre på kognitiva tester, motsvarande fyra års extra hjärnåldrande. De hade även fler vita substans-hyperintensiteter och amyloidplack, effekter som liknar dem man ser hos personer med genvarianten APOE ε4, som ökar risken för Alzheimers.
• Mer sömn än vanligt: Deltagare som sov mer än normalt hade färre hjärnskador vid studiens start, vilket kan tyda på en skyddande effekt.

De som både bar på APOE ε4-genen och hade sömnlöshet upplevde den största försämringen av minne och tankeförmåga.

Carvalho förklarar att resultaten tyder på att sömnlöshet kan påverka hjärnan på flera sätt – inte bara via amyloidplack, utan även genom påverkan på hjärnans små blodkärl. Han framhåller vikten av att behandla kronisk sömnlöshet, inte bara för bättre sömn utan också för att skydda hjärnan med stigande ålder.

Begränsningar och framtida forskning

Studien visar en stark koppling mellan sömnlöshet och kognitiv försämring, men kan inte bevisa ett orsakssamband. Diagnoserna grundades på medicinska journaler, vilket kan innebära att vissa fall förbisetts eller att variationer i symtomens allvarlighetsgrad inte har fångats upp.