Ida Hansson
När Vladimir Putin i oktober 2025 tillkännagav ett lyckat test av den kärndrivna kryssningsroboten Burevestnik presenterades det som en triumf. Missilen, med en påstådd räckvidd på 14 000 kilometer, beskrevs som “oslagbar” och kapabel att kringgå västvärldens försvar. Men bakom Putins ord döljer sig ett farligt återupplivande av ett vapen som världen redan en gång förkastat.
När Vladimir Putin i oktober 2025 tillkännagav ett lyckat test av den kärndrivna kryssningsroboten Burevestnik presenterades det som en triumf. Missilen, med en påstådd räckvidd på 14 000 kilometer, beskrevs som “oslagbar” och kapabel att kringgå västvärldens försvar. Men bakom Putins ord döljer sig ett farligt återupplivande av ett vapen som världen redan en gång förkastat.
Ett arv från kalla kriget
Den ryska missilen bygger på USA:s 1950-talsprojekt Project Pluto, där man försökte utveckla en kärndriven missil med obegränsad räckvidd. Försöken visade sig snabbt livsfarliga, eftersom motorn spred radioaktivt avfall längs flygrutten. Projektet lades ner 1964, av både etiska och säkerhetsmässiga skäl.
En återupplivad mardröm
I början av 2010-talet återupptog Ryssland utvecklingen – trots tidigare katastrofer. Målet var att skapa ett “osynligt” vapen som kunde flyga lågt och länge utan att upptäckas. Men instabiliteten i den kärndrivna motorn, kombinerad med bristfällig teknik, har gjort programmet både riskabelt och ineffektivt.
Flera misslyckade testförsök
Enligt amerikansk underrättelsetjänst har Ryssland genomfört minst 13 tester fram till 2021, där mer än 80 procent slutade i katastrof. Missiler exploderade vid start eller förlorade kontrollen i luften. Flera forskare och tekniker skadades när reaktorer spreds i spillror över testområdena.
Katastrofen vid Nyonoksa
Den 8 augusti 2019 inträffade den dödligaste olyckan. Under ett försök att bärga en kraschad Burevestnik från havsbotten vid Nyonoksa exploderade en bränsletank kopplad till kärnreaktorn. Fem Rosatom-tekniker dog omedelbart, och ytterligare tre avled senare av akut strålsjuka med svåra inre blödningar och vävnadsskador.
Radioaktivt moln över norra Europa
Explosionen spred farliga isotoper som strontium och barium över ett stort område. I Severodvinsk steg gammastrålningen till 16 gånger det normala, och tusentals människor evakuerades. Det radioaktiva molnet nådde till och med Norge, där förhöjda värden uppmättes i hav och sediment.
Arktis – en tyst offerzon
De flesta tester har genomförts i nordliga regioner, där smältande isar nu sprider radioaktiva partiklar vidare med havsströmmarna. Forskare varnar för långsiktiga skador på ekosystemen i Arktis och för att radioaktiva ämnen kan spridas globalt via cirkulerande havsströmmar.
En illusion av styrka
Putins besked om ett “lyckat” test tolkas av västliga analytiker som ett försök att visa makt snarare än verklig teknisk framgång. Med förluster i Ukraina och en pressad ekonomi använder Kreml kärnvapenretorik för att upprätthålla bilden av militär överlägsenhet.
Ett vapen utan framtid
Experter menar att Burevestnik aldrig kan bli ett pålitligt eller säkert vapen. Den saknar tillräcklig strålskärmning och riskerar katastrofala utsläpp vid varje test. Fortsatta experiment kan dessutom bryta mot internationella avtal och ytterligare underminera förtroendet för Ryssland på världsscenen.
En påminnelse om mänsklig dårskap
Burevestnik representerar inte framsteg – utan historiens mest destruktiva lärdomar återupprepade. Vapnet är tekniskt instabilt, ekologiskt förödande och politiskt desperat. I en tid då världen behöver nedrustning och dialog, väljer Putin att väcka ett kärnvapenmonster till liv igen.
