Reaktor på månen: Hur NASA planerar att driva framtidens rymdforskning

Reaktor på månen: Hur NASA planerar att driva framtidens rymdforskning

Energikällan för en ny månera

Mänsklighetens nästa steg bortom jorden beror på en energikälla som inte försvinner när solen går ner. Solenergi är livsviktig, men kan inte försörja upptäcktsresande genom de långa månnätterna som varar i veckor.

För att kunna leva och arbeta på månen – och så småningom nå Mars – förbereder sig NASA nu för att använda kärnenergi. En kompakt fissionsreaktor kan förvandla månens yta från ett tillfälligt mål till en permanent utpost som driver forskning, överlevnad och nästa generation av rymdutforskning.

En djärv vision för 2030

Enligt Space.com tillkännagav den tillförordnade NASA-administratören Sean Duffy den 5 augusti 2025 planer på att bygga och placera ut en kärnreaktor på månen senast 2030.

Systemet skulle ge konstant energi till en framtida, USA-ledd månbas och hjälpa landet att säkra ett försprång före Kinas planerade bemannade landning samma år.

Utöver geopolitiken finns ett vetenskapligt behov: kärnenergi kan driva verksamhet under den två veckor långa månnatten, möjliggöra resursutvinning och bränsleproduktion, och på sikt stödja uppdrag till Mars, där solljuset är betydligt svagare.

Att välja rätt plats

Som Space.com rapporterar är en av NASAs största utmaningar att bestämma var reaktorn ska placeras.

För att maximera effektiviteten måste den ligga nära permanent skuggade områden vid månens poler, där isavlagringar kan utvinnas för att producera syre och väte.

Artemis-programmet riktar redan in sig på sydpolen av just denna anledning. Data från sex månsatelliter visar lovande resultat, men observationer på plats krävs. NASAs VIPER-rover, som redan testats och är redo för uppskjutning, ska undersöka dessa ”heta kandidatområden” för att lokalisera tillgänglig och bearbetningsbar is – data som väntas under de kommande åren.

Att skydda reaktorn från månstoft

Space.com påpekar att NASA, när den optimala platsen väl valts, måste skydda reaktorn från månytan – det lösa stoft och stenmaterial (regolit) som kan slungas upp av raketmotorer.

Under Apollo 12 orsakade landningen nära sonden Surveyor 3 märkbar korrosion på dess ytor.

Framtida Artemis-farkoster kommer att vara betydligt större och skapa ännu kraftigare stoftmoln. För att undvika skador kan ingenjörer placera reaktorn bakom stenblock eller utom synhåll, cirka 2,4 kilometer bort. På längre sikt blir en specialbyggd landningsplatta, driven av reaktorn själv, nödvändig för långvarig drift.

Vad vi har lärt oss

NASAs plan att placera en kärnreaktor på månen förenar innovation, praktisk tillämpning och långsiktig vision. Framgången beror på att välja en säker och resursrik plats samt att utforma skyddssystem för framtida uppdrag.

Initiativet kommer inte bara att forma framtidens månutforskning, utan även lägga grunden för mänsklig överlevnad längre ut i rymden. Varje framsteg på månen blir ett genrep inför den dag då mänskligheten producerar energi långt bortom sin hemplanet.

Att tända den nya måneran

I årtionden har solljus symboliserat upptäckter. Nu kan ett nytt slags ljus – stabilt och atomärt – komma att definiera mänsklighetens nästa era i rymden.

Fissionsreaktorn symboliserar uthållighet och självständighet: kraften att leva, bygga och drömma bortom jorden. Med försiktighet och internationellt samarbete kan NASAs vision göra månen till avstampet för en civilisation bland stjärnorna.