August M
CME observerad från en stjärna bortom solen – varför just denna?
CME observerad från en stjärna bortom solen – varför just denna?
Varför M-dvärgstjärnor både fascinerar och oroar forskare
M-dvärgar är små, svaga röda stjärnor som utgör majoriteten av stjärnorna i vår galaktiska omgivning. Tack vare sin storlek och sitt stora antal är de viktiga kandidater i jakten på jordliknande planeter.
Men även om de är idealiska mål för planetjakt väcker deras våldsamma natur stora frågor kring möjligheten till liv. Dessa stjärnor släpper regelbundet ifrån sig intensiva strålningsutbrott som kan riva bort atmosfärerna från närliggande planeter — och därmed utplåna alla chanser till liv.
Astronomer fångar en stellära CME i aktion
Forskare har upptäckt ett koronamassutkast (CME) från en stjärna utanför vårt solsystem. Enligt en studie som nyligen publicerats i Nature och rapporterats av Science Magazine observerade forskarna CME:n från en M-dvärg kallad StKM 1-1262, med hjälp av LOFAR-nätverket av radioteleskop.
Beviset kom i form av ett typ II-radioutbrott, en välkänd signatur för en CME-chockvåg som rör sig genom stjärnans korona.
Baserat på radiodata uppskattade teamet att plasmat rörde sig med ungefär 2 400 kilometer per sekund — en hastighet som vanligtvis uppmäts vid de mest energirika solutbrotten.
En stöt stark nog att utplåna atmosfärer
Teamet beräknade att om en jordlik planet hade kretsat i den beboeliga zonen kring StKM 1-1262, skulle en direkt CME-träff ha pressat ihop dess atmosfär ända ner till ytan.
Enligt astrofysikern Julián Alvarado-Gómez skulle en sådan exponering vara katastrofal, eftersom steriliserande partiklar då skulle träffa planeten direkt.
Alvarado-Gómez påpekade att även en enda kraftfull CME skulle kunna orsaka permanent skada på en planets livspotential. Tidigare forskning har visat att sol-CME:er med liknande hastigheter ofta bär med sig hög massa och energi, vilket ökar risken för planetära atmosfärer.
M-dvärgar kan vara osäkra platser för liv
Även om M-dvärgar utgör 70 % av stjärnorna i vår närhet kan deras frekventa flares och nu bekräftade CME-aktivitet utgöra långsiktiga hot mot planeters beboelighet. LOFAR-undersökningen övervakade 86 000 stjärnor, och bara en enda CME-händelse observerades — vilket tyder på att sådana utbrott kan inträffa ungefär en gång var 500:e år per stjärna.
Det kan låta sällsynt, men över de miljontals år som krävs för att liv ska utvecklas, kan upprepade händelser successivt avlägsna skyddande atmosfärer. Som Abel Méndez vid University of Puerto Rico uttryckte det: ”Våra stora farhågor om M-dvärgstjärnor verkar stämma.”
Vad vi har lärt oss av denna sällsynta stellära händelse
Denna nya upptäckt bekräftar vad många astronomer länge misstänkt: att M-dvärgar, trots att de är så vanliga och lättillgängliga, kan vara för instabila för att kunna hysa liv.
Den bekräftade CME:n från StKM 1-1262 ger forskare en efterlängtad datapunkt för att modellera rymdväder runt dessa stjärnor.
Den understryker också den känsliga balans som krävs för att planeter ska kunna upprätthålla stabila, livsvänliga förhållanden — särskilt när de kretsar kring stjärnor som ofta exploderar i energirika utbrott.
En tankeväckande påminnelse från våra kosmiska grannar
Tanken att stjärnor kan förstöra de planeter som kretsar kring dem är inte bara science fiction — det är nu en mätbar verklighet.
När vi söker efter liv bortom jorden visar upptäckter som denna en tydlig sanning: inte alla planeter med rätt förutsättningar överlever tillräckligt länge för att liv ska hinna uppstå. Att förstå M-dvärgarnas våldsamma natur kommer att vara avgörande när vi fortsätter jakten på verkligen beboeliga världar
