August M
Ett pyttelitet djur som fastnat i uråldrigt harts har kullkastat tidigare antaganden om myggornas evolution.
Enligt Illustreret Videnskab (Science Illustrated) har forskare som undersökt ett 99 miljoner år gammalt stycke burmesisk bärnsten identifierat den äldsta kända mygglarven — och dess anatomi är betydligt mer modern än vad forskare hade väntat sig.
Bärnstensfossil är högt värderade eftersom de bevarar organismer med anmärkningsvärd detaljrikedom, inklusive ömtåliga mjukdelar som sällan fossiliseras i andra sammanhang.
Allt från fjädrar till mikroskopiska organismer kan kapslas in i trädharts innan det stelnar och på så sätt skapa exceptionellt detaljerade ögonblicksbilder av förhistoriska ekosystem.
Men vattenlevande larver förekommer nästan aldrig: de lever i vatten, inte på trädstammar, vilket gör att deras fångst i harts är ett geologiskt undantag av det allra sällsyntaste slaget.
Vetenskaplig betydelse
Studien, publicerad i Gondwana Research, visar hur även mycket små bärnstensinlagringar kan omforma evolutionära tidlinjer.
För entomologer visar fossilet att vissa mygglinjer redan var etablerade när dinosaurierna vandrade på jorden — och att deras utveckling har förändrats förvånansvärt lite sedan dess.
En uråldrig men modernliknande mygga
Forskargruppen identifierade exemplaret som en ny art, Cretosabethes primaevus, bevarad med exceptionell tydlighet.
Det som gör fossilet så slående, påpekar Illustreret Videnskab (Science Illustrated), är att det starkt liknar dagens Sabethini-larver — det liknar moderna Sabethini-larver i anmärkningsvärd grad.
Huvudforskaren André Amaral sade i ett pressmeddelande att denna larv — till skillnad från andra kritatidens myggfossil som tillhör utdöda grupper med ovanlig anatomi — ”är mycket lik moderna arter”, enligt Illustreret Videnskab (Science Illustrated).
Ledtrådar till uråldriga livsmiljöer
Bärnstenen kommer från Kachin-regionen i Myanmar och dateras till sena kritaperioden.
Forskarna föreslår att larven sannolikt levde i små vattenfyllda fickor i trädtopparna — en miljö som fortfarande används av moderna Sabethini-arter.
En sådan livsmiljö skulle kunna förklara hur harts som rann nedför ett träd kunde kapsla in en vattenlevande organism — ett sällsynt men möjligt scenario.
Källor: Illustreret Videnskab (Science Illustrated); Gondwana Research; pressmeddelande från Ludwig-Maximilians-Universitetet i München.
