Mimmo Wiestål Fischetti
Jeff Landry, som president Donald Trump har utsett till särskild utsänd för Grönland, bryter nu tystnaden om USA:s framtida roll på ön. I en text i amerikanska medier skissar Landry på en inriktning som kan innebära ny militär infrastruktur och fler amerikanska baser – samtidigt som han beskriver satsningen som ”förebyggande” snarare än provokativ.
Landry: ”Kan inte avslöja detaljerna”
Landry kopplar USA:s ökade intresse till en pågående process där Danmark, Grönland och USA diskuterar hur den amerikanska närvaron ska se ut framöver.
Samtidigt betonar han att han inte vill lägga alla kort på bordet redan nu.
”Jag kan inte avslöja detaljerne, da de er under udarbejdelse,” skriver Landry i sin text.
Davos-spåret och ett ”ramverk” med Nato
Utspelet kommer efter att Trump sagt att ett ramverk för en framtida uppgörelse om Grönland tagit form efter samtal med Natos generalsekreterare Mark Rutte i Davos, enligt bland annat CBS News och andra internationella medier.
Landry beskriver ramverket som en fortsättning på äldre försvarsarrangemang mellan USA och Danmark. Pituffik Space Base – den enda amerikanska basen på Grönland – vilar i dag på ett avtal från 1951, enligt AP.
”Nya baser”, missilförsvar och avskräckning
I sin argumentation pekar Landry på en rad konkreta områden som ramverket, enligt honom, ska kunna öppna för:
- utbyggd amerikansk ”operativ handlingsfrihet”
- nya baser och ny infrastruktur
- lättare utrullning av avancerade missilförsvarssystem – där ”Golden Dome” nämns
- minskat ryskt och kinesiskt inflytande
”Disse foranstaltninger er ikke provokerende – de er forebyggende,” skriver han.
Begreppet ”Golden Dome” har samtidigt blivit ett återkommande inslag i Trumps Grönlandsargumentation. Flera medier beskriver det som ett tänkt missilförsvar med sensorer och system i rymden och på marken – där Grönlands läge kan spela en roll, skriver ABC News.
Monroe-doktrinen dyker upp igen
Landry hävdar också att utvecklingen innebär en sorts modern återkomst för Monroe-doktrinen från 1823 – en klassisk amerikansk utrikespolitisk hållning om inflytandesfärer i västra hemisfären.
Han argumenterar för att Grönland ”passar perfekt” in i den logiken, bland annat på grund av geografin, närheten mellan USA och Ryssland och öns roll för tidig varning och försvar.
