Kenneth Glad
Bristen på bränsle omformar återigen vardagen i Kuba, där transport och elförsörjning har blivit allt mer opålitliga. Över hela ön improviserar människor för att hålla sig i rörelse.
I en stad har denna improvisation tagit formen av en rykande, långsamt brinnande lösning som för tankarna till en tidigare krisperiod.
Kuba har upplevt energichocker tidigare, mest framträdande under den så kallade ”särskilda perioden” på 1990-talet. Dagens påfrestningar har andra orsaker men känns välbekanta: begränsat bränsle, sköra leveranskedjor och stigande kostnader.
Enligt Reuters har USA:s sanktioner och påtryckningar mot sjöfart och leverantörer begränsat oljelevernaserna till ön. Bränsle ransoneras strikt, medan informella priser har skjutit i höjden långt över de officiella nivåerna. Nyliga landsomfattande strömavbrott som varat i mer än ett dygn har ytterligare förvärrat situationen.
I denna miljö återkommer äldre idéer.
En lösning på hjul
I Aguacate, en stad öster om Havanna, har mekanikern Juan Carlos Pino modifierat sin Fiat Polski från 1980 för att drivas med gengas från träkol. Med hjälp av återvunna delar byggde han ett system som, enligt How News, värmer träkol för att frigöra brännbar gas, vilken sedan driver motorn.
Fordonet rör sig med ett dovt mekaniskt surr och en svag rökdoft, och dess externa tank väcker lika mycket uppmärksamhet som bilen själv. Pino, som endast har grundläggande formell utbildning, säger att idén har funnits i hans tankar i flera år, påverkad av familjekunskap och guider på nätet.
”I en kris som denna är det det bästa alternativet vi har”, sade han. Han anser att liknande system kan hjälpa bönder att hålla sin utrustning igång: ”Vi behöver rörlighet, vi måste kunna odla grödor.”
Intresset för sådana anpassningar ökar. Den argentinske innovatören Edmundo Ramos, som delar öppna konstruktionsritningar för alternativa bränslesystem, uppgav för Reuters att han har fått allt fler förfrågningar från Kuba i takt med att bristen fördjupas. ”Jag blev först kontaktad av en ismakare som sa att han inte kunde göra is. Sedan blev jag kontaktad av en glassmakare, därefter av en butiksägare.”
Gamla idéer, ny kontext
Själva idén är inte ny. Fordon drivna av gengas användes i stor utsträckning under andra världskriget när bensin var en bristvara, vilket utgör en historisk parallell till Kubas nuvarande situation.
Lokalt har Pinos bil blivit mindre av en kuriositet och mer av en utgångspunkt för samtal om nödvändighet. Vissa invånare uttrycker förundran, medan andra ser en praktisk väg framåt.
”Det är fantastiskt. Jag blev mållös”, sade Yurisbel Fonseca.
För många speglar projektet något större än en enskild uppfinning. I Kuba, där maskiner ofta hålls vid liv långt bortom sin avsedda livslängd, är anpassning inte något ovanligt utan en rutin – en stillsam form av motståndskraft formad av decennier av begränsningar.
Källor: Reuters, Hot News
