Kenneth Glad
Medicinsk vetenskap och mänskliga känslor går inte alltid hand i hand i sjukhuskorridorerna. När strikt statistisk logik kolliderar med personlig sorg kan även de mest meriterade experterna hamna i centrum för en explosiv arbetsplatskonflikt.
Professor Øjvind Lidegaard, en framstående överläkare vid Rigshospitalet i Köpenhamn, riskerar nu avsked efter en eskalerande konflikt kring tidiga graviditetsförluster. Den 72-årige gynekologen avvisar bestämt den utbredda uppfattningen att missfall är katastrofala händelser.
I stället menar han att naturen helt enkelt ingriper för att filtrera bort allvarliga hälsodefekter före födseln. ”Jag erkänner fullt ut att människor blir besvikna, men jag kommer inte att vara en del av att kalla det en tragedi när jag inte tycker att det är det”, sade Lidegaard till Zetland.
Enligt hans syn skyddar tidiga graviditetsförluster oftast familjer från att föda allvarligt sjuka barn. Han föredrar att beskriva dessa händelser som en avslutad graviditet snarare än en förlust eller tragedi.
Att rama in upplevelsen som en medicinsk katastrof skapar, menar han, skadlig och onödig skuldkänsla för kvinnor.
Trotsar trenden
Denna pragmatiska filosofi står i skarp kontrast till moderna kliniska trender. Inom hälso- och sjukvårdssektorn klassificerar experter i allt högre grad tidiga graviditetsförluster som ett medicinskt tillstånd som kräver noggrann utredning och specialiserad emotionell vård.
Kritiker menar att hans kalla statistiska förhållningssätt förminskar legitim sorg. Trots detta är Lidegaard helt oberörd av kritiken.
”Man kan absolut ha uppfattningen att det är synd om dem som får missfall. Och jag säger att jag inte tycker att det är synd om dem”, förklarade han.
Han insisterar på att det ger betydligt mer äkta tröst att lugna patienter med höga statistiska odds för framtida framgång än att utföra tester för sällsynta tillstånd. Enligt hans beräkningar får de flesta föräldrar friska barn utan någon medicinsk intervention alls.
Vägrar ge vika
Spänningarna eskalerade dramatiskt när den akademiska ledningen utfärdade en formell varning angående hans skarpa kommunikation med kollegor som förespråkar ett annat synsätt. Universitetsadministratörer bad till och med att han skulle anpassa sitt undervisningsvokabulär, men den erfarne läkaren vägrade blankt att kompromissa med sina grundläggande övertygelser.
”De kan hoppa i sjön”, sade Lidegaard och mindes sitt svar på kravet att han skulle ändra sitt föreläsningsmaterial.
Trots fyra decennier i tjänst accepterar han att hans orubbliga hållning kan kosta honom hans position. Han vidhåller att det är fundamentalt felaktigt att rama in missfall som en sjukdom hos modern.
Källor: Zetland
