Kenneth Glad
Överlevnadshistorier har alltid fängslat människors fantasi. De flesta känner till den klassiska berättelsen om den strandsatte mannen som byggde upp ett liv från grunden. Men verkligheten bakom fiktionen rymmer en högst verklig konflikt mellan starka viljor till havs.
År 1704 fattade en skotsk sjöman ett förhastat beslut som skulle komma att förändra litteraturhistorien. Alexander Selkirk tjänstgjorde som styrman på ett kaparfartyg. Besättningen ägnade dagarna åt att jaga spanskt guld i Stilla havet, men spänningarna pyrde under däck.
Han hamnade i en bitter konflikt med sin unge kapten. Den häftiga tvisten kulminerade till slut utanför Chiles kust. Selkirk krävde att bli lämnad kvar på den obebodda ön Más a Tierra.
Han räknade med att ett förbipasserande fartyg skulle rädda honom inom några veckor. Enligt HistorieNet insåg den envisa sjömannen dock snart sitt ödesdigra misstag. Hans ensamhet på ön varade i över fyra år.
Jakt till fots
Den strandsatte mannen gick i land med bara några få enkla ägodelar. Han hade med sig en musköt, en yxa, en kniv och en bibel. Isoleringen tvingade honom att snabbt anpassa sig.
När hans begränsade förråd av krut tog slut lärde sig Selkirk att jaga de snabba djuren till fots. Han fångade dem helt enkelt med bara händerna. Efter jakten använde han djurens skinn för att sy nya kläder.
Råttor angrep honom ofta medan han sov i en fuktig grotta vid kusten. Han tämjde förvildade katter för att hålla gnagarna borta. Med tiden byggde han trähyddor, och hans fotsulor blev så härdade att han kunde gå barfota över vassa stenar utan smärta.
Räddning och eftermäle
Räddningen kom till slut i februari 1709. Två engelska fartyg ankrade vid ön för att fylla på sina förråd. De förbluffade sjömännen upptäckte en ovårdad man klädd i getskinn och tog med honom tillbaka till Storbritannien.
Berättelsen om hans osannolika överlevnad spreds snabbt över landet. HistorieNet skriver att författaren Daniel Defoe troligen använde Selkirk som främsta förebild för sin berömda roman från 1719. Boken introducerade Robinson Crusoe för världen.
Defoe ändrade flera viktiga detaljer för att skapa dramatik. Den fiktive Crusoe tillbringade nästan tre decennier på en ö i Karibien och mötte en trogen följeslagare. Selkirk uthärdade däremot sina fyra svåra år helt ensam i Stilla havet.
Den verklige sjömannen återvände så småningom till sjöss. Han dog 1721. Flera århundraden senare döpte Chile officiellt om ön där han hade varit strandsatt, och i dag heter den Robinson Crusoe Island.
