Fenomenet med vita tassar bland husdjurskatter har sin början för cirka 10 000 år sedan när människor och katter började dra nytta av att leva tillsammans, vilket markerade början på kattens erkännande som en del av hushållet.
"Domesticeringen ledde så småningom till vita 'sockor' och andra välkända pälsmonster hos katter," förklarar professor Leslie Lyons, chef för Feline Genetics Laboratory vid University of Missouri College of Veterinary Medicine, för Live Science.
När människor började etablera sig som bofasta bönder blev spannmålslager och avfallshögar attraktionspunkter för gnagare. Relationen mellan människor och katter var ömsesidigt fördelaktig: människorna blev av med gnagare som möss och råttor, medan katterna fann lätta måltider.
Genetiska mutationer
Våra huskatters vilda förfader, Felis silvestris, som lever i Afrika och Eurasien, har vanligtvis en päls som fungerar som kamouflage. Men detta gäller inte alla katter. "Genetiska mutationer uppstår hela tiden," påpekar Lyons.
Det finns inga konkreta bevis för varför de tidiga kattägarna föredrog vissa individer, men Lyons tror att variationen i päls som vi ser hos dagens huskatter kan tyda på att våra förfäder föredrog katter med 'markeringar' som faktiskt störde kamouflagen och gjorde dem mer iögonfallande.
I en skog eller buskmark skulle en katt med tydliga vita tassar sannolikt inte vara väl dold från rovdjur.
Människors preferenser
När människor började intressera sig för katter skulle de vita tassarna också ha varit iögonfallande. "Folk gillade förmodligen kattungar, särskilt på grund av deras vita tassar," säger Lyons.
Människor valde troligen också katter som var lugna och bekväma runt människor. Även om det kanske inte omedelbart verkar uppenbart att beteendemässiga drag är relaterade till pälsfärg, har forskning visat att vita fläckar ofta förekommer hos de mest tämjda individerna som väljs för avel.
Detta fenomen ses också hos andra djur som hästar, grisar, möss, kor och råttor.
