Johanna Ekman
Det är kortare tid än många tror.
Katter har länge haft rykte om sig att vara självständiga, men ny forskning visar att de är betydligt mer sociala än många ägare tror. Trots sitt oberoende påverkas även de mest självsäkra huskatter negativt av ensamhet – särskilt om de lämnas ensamma under längre perioder.
En studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE visar att katter som spenderar många timmar ensamma löper en markant ökad risk för att utveckla beteendeproblem. Enligt forskarna visar mer än var tionde katt tecken på psykisk ohälsa till följd av isolering. Symptomen kan yttra sig som urinering inomhus, destruktivt beteende, passivitet eller upprepat jamande.
Studien pekar på att problemen oftast uppstår hos katter som är ensamma mer än sex timmar per dag, fem till sju dagar i veckan. Trots att katter ofta framställs som oberoende djur har de ett tydligt behov av både social kontakt och mental stimulans.
En uttråkad eller ensam katt kan snabbt börja bete sig på ett sätt som ägaren uppfattar som störande – men som egentligen handlar om ett behov av trygghet. Forskare betonar därför att det är viktigt att förstå kattens sociala natur.
Hur länge en katt kan vara ensam beror på flera faktorer som ålder, hälsa och personlighet. En frisk, vuxen katt klarar sig i regel själv upp till ett dygn, men experterna rekommenderar ändå att man inte lämnar den ensam längre än 24 timmar. För kattungar och äldre katter gäller betydligt kortare tid, eftersom de kräver mer omsorg och närhet.
För att minska stress och tristess när katten är ensam, råder forskarna ägare att skapa en stimulerande miljö: klätterträd, leksaker och gömställen kan hålla katten aktiv, medan låg musik eller radio i bakgrunden kan ge en känsla av sällskap.
Trots sitt rykte som självständiga varelser visar det sig alltså att katter i grunden är sociala djur som behöver mänsklig kontakt för att må bra. De kan klara sig själva i perioder – men inte hur länge som helst.
