”De slutar fungera efter tio kilometer”: ryska besättningar kritiserar modifierade stridsvagnar

De spelar en avgörande roll både i försvar och anfall genom att ge marktrupper rörlighet, tung eldkraft och psykologisk styrka.

Men i takt med att krigföringen förändras, särskilt med ökningen av drönarattacker, tvingas även de mest avancerade pansarfordonen att anpassa sig. Alla dessa anpassningar fungerar dock inte.

Skyddsstrukturer blir problem

För att skydda sig mot luftangrepp och drönare har ryska enheter försett sina stridsvagnar med improviserade metallramar, så kallade mangaler.

Dessa stora, bur-liknande konstruktioner är avsedda att dämpa eller avleda explosioner och har blivit allt vanligare längs fronten.

Men många soldater säger att modifieringarna har skapat fler problem än de löst.

Den ukrainska nyhetssajten Defense Express citerade en rysk stridsvagnssoldat som sade:

”Det andra kompaniet byggde en enorm ‘mangal’ av rep, men efter mindre än tio kilometer var vi tvungna att stanna eftersom en av sidorna slutade fungera.”

Tung vikt, sämre prestanda

Den extra vikten från skyddsramarna belastar stridsvagnarnas motorer och fjädringssystem kraftigt.

Modeller som T-80BVM och T-72B3M, som redan arbetar under hårda förhållanden, påverkas särskilt mycket.

Den extra bepansringen gör dem långsammare och mindre manövrerbara, vilket minskar deras förmåga att snabbt reagera i strid.

Situationen visar på ett växande gap mellan teori och praktik i den ryska stridsvagnsutvecklingen. Det som skulle öka överlevnadsförmågan leder ofta till sämre tillförlitlighet och rörlighet.

Taktiska och tekniska följder

Soldater har rapporterat att mangaler kan blockera tornets rotation och störa kommunikationssystemen.

Vissa besättningar har kallat sina fordon ”massgravar utan kommunikation” – en mörk beskrivning av hur konstruktionen försämrar sikt och samordning.

Strukturerna kan ge visst skydd mot drönarattacker, men de gör också stridsvagnarna till större mål och försvårar effektiv eldgivning.

Analytiker ser detta som ett tecken på desperation snarare än innovation.

Långvariga moderniseringsproblem

Den ryska armén har stått inför liknande problem i mer än ett decennium.

För tretton år sedan undersökte myndigheter möjligheten att köpa italienska hjulburna stridsvagnar av typerna Centauro och Freccia – ett tecken på långvariga försök att uppgradera föråldrade system.

Trots många års experiment kämpar Ryssland fortfarande med att balansera skydd, rörlighet och teknisk pålitlighet.

Källor: WP, Defense Express, ryska militärrapporter, fältanalyser