Kenneth Glad
Just när Washington och Teheran tycktes närma sig en skör överenskommelse har ett plötsligt israeliskt anfall i Libanon förändrat stämningsläget. Enbart tidpunkten har väckt frågor om huruvida diplomatin kan överleva ännu en chock.
Libanons hälsoministerium uppgav att fler än 200 personer dödades. Flera regeringar reagerade med oro och varnade för att situationen snabbt kan förvärras.
Striderna återupptogs kort efter attackerna, vilket understryker hur liten marginalen för lugn faktiskt var. Det som såg ut som en paus känns nu mer som ett uppehåll mellan två omgångar.
Irans president Masoud Pezeshkian sade att attackerna bröt mot överenskommelsen och kan göra förhandlingarna ”meningslösa”.
Europeiska tjänstemän signalerade liknande oro och pekade på risken att samtalen faller samman innan de hinner få fäste.
The Soufan Center varnade i en analys som citerades av The Guardian: ”Även om Libanon formellt stod utanför avtalet, var omfattningen av Israels attacker sannolikt att uppfattas som eskalerande ändå.”
Ett avtal på papper kontrollerar inte händelserna på marken. Det gör det egentligen aldrig.
Motiv och budskap
Israeliska företrädare har beskrivit operationen som ett angrepp mot Hizbollahs infrastruktur och hävdat att gruppen opererar från civila områden.
Attackens omfattning lämnar utrymme för tvivel. Vissa analytiker ser ett tydligt militärt mål. Andra anser att den var avsedd att sända ett budskap, inte bara till Hizbollah utan också till Washington och Teheran medan samtalen fortsätter.
Dödandet av Ali Yusuf Harshi, som rapporteras ha haft nära band till Hizbollahs ledning, har ökat spekulationerna om att mer seniora personer kan ha varit måltavlor. Det finns inga tydliga bevis för detta, men frågan kvarstår.
Det kan också handla om inflytande. Om Israel kände sig åsidosatt i diskussionerna om vapenvila var detta ett kraftfullt sätt att åter hävda sin position.
Allianser sätts på prov
För Washington är dilemmat välbekant och obekvämt: att stödja sin allierade eller att skydda en förhandling som fortfarande kan kollapsa.
Marion Messmer vid Chatham House skrev: ”Israels insisterande på att dess militära agerande i Libanon inte är en del av avtalet avslöjar en central sårbarhet och visar gränserna för USA:s förmåga att hantera sina allierade.”
Israeliska företrädare tycks, enligt rapportering från Reuters, tro att de har ett kort tidsfönster att agera medan samtalen pågår.
Det kan visa sig vara en felbedömning. Fortsatta attacker riskerar att hårdna positionerna i Teheran och blottlägga tysta spänningar med Washington.
Diplomati misslyckas sällan på en gång. Oftare glider den undan steg för steg tills det inte finns något kvar att rädda.
Källor: The Guardian, Reuters, Chatham House
