Jens Asbjørn Bøgen
Lärare får till och med i uppdrag att hålla koll på elevers onlinebeteende och sammanställa åsiktsfiler.
Klassrum är traditionellt trygga platser där unga sinnen lär sig att ifrågasätta världen omkring sig.
När en regering däremot beslutar sig för att kontrollera varje enskild tanke kan den svarta tavlan lätt förvandlas till ett slagfält.
Och enligt en ny rapport från Amnesty International är det ryska skolsystemet inte längre en plats för lärande.
I stället har det förvandlats till ”lydnadsfabriker”.
Lydnadsfabriker
Enligt rapporten förvägrar den ryska regeringen systematiskt barn deras rätt till en kvalitativ utbildning.
Människorättsgruppen avslöjar att skolor översvämmas av propagandafyllda läroböcker som är utformade för att rättfärdiga kriget mot Ukraina och undertrycka yttrandefriheten.
Rapporten, med titeln ”Endast officiella källor”: Indoktrinering i det ryska utbildningssystemet, målar upp en mörk bild av vad barn lär sig i Ryssland och i ryskkontrollerade områden i Ukraina.
”Ryska läroböcker presenterar en ensidig bild av historien, som rättfärdigar alla beslut som fattas i Moskva för att använda våld mot sina grannar. De framställer Rysslands pågående aggression mot Ukraina som en historisk nödvändighet och en fråga om nationell överlevnad, medan alla alternativa åsikter fördöms som ’fientliga’ eller ’destruktiva’”, sade Marie Struthers, Amnesty Internationals chef för Östeuropa och Centralasien.
År 2023 gjorde det ryska utbildningsministeriet en enda uppsättning historieböcker obligatorisk.
Övervakningsnätverk i klassrummen
Människorättsorganisationer varnar för att detta upplägg strider mot internationell rätt. Enligt överenskommelser som FN:s konvention om barnets rättigheter måste utbildning främja tolerans, fred och självständigt kritiskt tänkande.
Utöver att skriva om historien förlitar sig staten starkt på övervakning. För att förhindra vad den kallar ”destruktiva ideologier” tvingar staten lärare att övervaka elever online och sammanställa hemliga åsiktsfiler.
Även enkla, lagliga samtal kan utlösa ett larm. Till exempel stämplas barn som är ärliga om hur kriget har förstört den lokala levnadsstandarden som ”i riskzonen”.
”Ett barns sinne är inte statens egendom. Icke desto mindre verkar de ryska myndigheterna behandla klassrum som jord som ska inspekteras efter de första skotten av medborgerlig oenighet, så att de kan ryckas upp innan de växer”, avslutade Struthers.
Källor: Amnesty International
