Nej till  journalister: Netanyahu vet att bilderna från Gaza skulle förändra allt

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vet en sak: om världen får se vad som händer i Gaza – på riktigt – kan han förlora det viktigaste slaget. Inte bara på marken, utan i människors hjärtan. Det är därför inga utländska journalister släpps in.

Krig avgörs inte bara med vapen. De avgörs med berättelser.

Mediabilden är ett slagfält

I krigets logik är bilden nästan lika mäktig som bomberna. Därför är tillgången till oberoende journalister ett hot mot den som vill kontrollera narrativet. I Gaza är det stängt. Internationella medier hålls utanför. Det är ett nytt grepp – och ett farligt sådant, skriver Expressen. 

Under 1990-talets krig på Balkan, med alla sina likheter till Gaza – belägring, etniska spänningar, religion – fanns ändå journalister på plats. De dokumenterade folkmord, massvåldtäkter, svält. De rapporterade från frontlinjen i Sarajevo och från de serbiska koncentrationslägren. Det förändrade världen.

Journalister som tog ställning

Något hände där, i Bosnien. De utländska journalisterna nöjde sig inte med att vara passiva betraktare. De tog ställning. De avslöjade. Roy Gutman och Ed Vulliamy visade världen de serbiska lägren i Prijedor – inte genom smygfilmning eller smygvägar, utan med tillstånd. Makten släppte in dem, och det de visade förändrade synen på kriget.

Det banade väg för en ny sorts journalistik – journalism of attachment. En inkännande, noggrann rapportering som bryr sig. BBC-reportern Martin Bell beskrev den som journalistik som kommer sanningen närmare, just genom att inte vara likgiltig.

Gaza är det nya Sarajevo – men utan vittnen

Tänk om samma principer gällde i Gaza. Då hade världen fått se bilder som skulle få miljoner att reagera. Vittnesmål från barn, mammor, läkare – människor som just förlorat allt. Det är exakt dessa berättelser Netanyahu inte vill släppa fram.

För journalistik kan förändra allt. Det vet vi. Det var bilderna och orden från Bosnien som till slut fick Nato att ingripa. Det var barnen i Sarajevo som till slut inte kunde ignoreras. Journalistiken skrev in kriget i historien – och påverkade dess utgång.

Ett tyst krig riskerar att bli ett dolt folkmord

När inga oberoende röster får rapportera, förlorar vi mer än information. Vi förlorar minnet, moralen, och möjligheten att agera. Därför är journalistik viktigare än någonsin. Och därför är tystnaden från Gaza så farlig.

Netanyahu vet det. Han vet att journalism of attachment inte bara berättar – den förändrar. Och mot det har han inget försvar.