Kathrine Frich
Krig förloras inte enbart på slagfältet.
De formas också av finansiella system, allianser och interna maktstrukturer som avgör hur länge ett land kan stå emot påfrestningar.
I Rysslands fall menar analytiker att Kreml underskattade hur snabbt dessa krafter skulle vändas emot landet.
Miljarder lämnades oskyddade
Ett av Moskvas mest skadliga misstag var att inte säkra sina finansiella reserver före invasionen.
När kriget inleddes fanns ryska centralbankstillgångar värda över 3 200 miljarder kronor placerade utomlands. Västerländska regeringar agerade snabbt och frös tillgångarna, vilket kraftigt begränsade Rysslands möjlighet att stabilisera ekonomin och finansiera ett långvarigt krig.
Förlusten var omedelbar och till stor del oåterkallelig.
Från inflytande till isolering
Rysslands fokus på Ukraina har skett på bekostnad av landets globala ställning. Långvariga partner har börjat ta avstånd i takt med att Moskvas resurser och uppmärksamhet snävats in.
Länder som Armenien har öppet ifrågasatt sitt beroende av Ryssland, medan andra numera balanserar sina relationer med större försiktighet. Kriget har successivt urholkat Moskvas förmåga att påverka händelser bortom det egna närområdet.
Beroende av legosoldater
Kremls användning av Wagnergruppen visade sig vara effektiv på kort sikt men förödande på längre sikt.
Gruppens ledare, Jevgenij Prigozjin, vände sig till slut mot den ryska militärledningen. Hans kortvariga uppror i juni 2023 förödmjukade Kreml och blottlade djupa sprickor inom Rysslands säkerhetsapparat.
Det blev en tydlig påminnelse om riskerna med att lägga statens våldsutövning i privata händer.
Upptrappning av utplåningsretorik
Ryska företrädare började i allt högre grad förneka Ukrainas legitimitet som nation och beskrev kriget i ideologiska och till och med civilisatoriska termer.
Denna retorik stärkte det ukrainska motståndet och gjorde kompromisser politiskt omöjliga. Samtidigt säkrade den ett långsiktigt västligt stöd genom att omvandla konflikten till en moralisk och humanitär fråga snarare än en begränsad geopolitisk tvist.
Felbedömning av globala partners
Moskva antog att nyckelaktörer som Kina och Indien skulle ställa sig närmare Ryssland när kriget väl hade inletts.
I stället valde båda länderna att hålla distans, bevara pragmatiska band men undvika fullt politiskt stöd. Resultatet är ett Ryssland som varken är tillräckligt isolerat för att kollapsa eller tillräckligt stöttat för att blomstra.
