Kathrine Frich
Spionage börjar sällan med hemligheter.
Det börjar ofta i det lilla. Ett samtal. En tjänst. Ett betalt uppdrag som verkar oskyldigt. Ett meddelande som ser ut som frilansarbete.
Först senare blir det verkliga syftet tydligt.
Säkerhetsexperter menar att Ryssland har anpassat rekryteringsmetoder som förfinats under århundraden till verkligheten med smartphones, krypterade meddelandeappar och kryptovalutor.
Här är sex centrala steg som specialister säger är vanliga.
1. Identifiera framtida insiders tidigt
Långsiktig infiltration kan börja flera år innan någon hemligstämplad information delas.
På 1930-talet riktade sovjetisk underrättelsetjänst in sig på lovande personer inom västerländska akademiska och politiska kretsar som sannolikt skulle nå inflytelserika positioner. Rekryterna uppmanades att distansera sig från synliga ideologiska kopplingar och bygga karriärer inom statliga institutioner.
Kim Philby är ett av de mest kända exemplen. Han gjorde karriär inom brittisk underrättelsetjänst samtidigt som han i hemlighet arbetade för Moskva.
Enligt säkerhetsspecialisten Dr Michał Piekarski vid universitetet i Wrocław finns denna långsiktiga strategi kvar än i dag och sådana agenter är svårast att avslöja.
2. Bygga förtroende genom gradvis kontakt
Traditionell rekrytering börjar oftast utan politiska inslag.
De första mötena handlar ofta om neutrala ämnen. Med tiden efterfrågas små tjänster. Inget dramatiskt. Inget uppenbart olagligt.
Dr Piekarski säger att den klassiska metoden bygger på personlig kontakt under månader eller till och med år. Detta kan ske genom underrättelseofficerare som utger sig för att vara diplomater eller genom mellanhänder som redan är aktiva agenter.
Först när lojalitet och diskretion har testats eskalerar kraven.
Vissa rekryter kontaktas utomlands. Andra under besök i Ryssland. I vissa fall erbjuder personer själva sina tjänster.
3. Flytta rekryteringen online
Sanktioner, diplomatiska utvisningar och hårdare övervakning har begränsat traditionella rekryteringskanaler i Europa.
Som svar förlitar sig ryska tjänster alltmer på digitala metoder.
Telegram har blivit en av de viktigaste plattformarna för att kontakta potentiella korttidsoperatörer.
I stället för att utveckla långsiktiga ideologiska tillgångar fokuserar modellen på personer som är villiga att utföra specifika uppdrag.
4. Erbjuda enkla betalda uppdrag
Online-rekrytering liknar ofta gigarbete.
Uppdragen kan handla om att spreja graffiti, fotografera infrastruktur, placera föremål på bestämda platser eller transportera paket. Instruktioner skickas via korta textmeddelanden, självförstörande filer, bilder eller platsmarkeringar.
Det övergripande syftet förklaras sällan.
Enligt Dr Piekarski är uppdragen enkla, välbetalda och lätta att kontrollera. Det gör att rekryterare snabbt kan testa tillförlitlighet.
De som presterar väl kan få mer riskfyllda uppdrag. De som är vårdslösa ersätts lätt.
5. Betalning i kryptovaluta
Det sänker den psykologiska tröskeln eftersom överföringar är snabba och uppfattas som anonyma. Samtidigt försvårar det för brottsbekämpande myndigheter att spåra pengaflöden.
Dr Piekarski påpekar att kryptotransaktioner kan spåras, men att det kräver tid, teknisk kompetens och betydande resurser.
Betalningen ökar i takt med risknivån, vilket binder individer närmare nätverket.
Experter varnar för att sådana system även kan möjliggöra dold finansiering av politiska aktörer genom att kringgå traditionell finansiell kontroll.
6. Hålla agenter utbytbara
Telegram-modellen bygger på att varje operatör är utbytbar.
Rekryter får begränsad kunskap om den övergripande operationen. Om de grips kan de inte avslöja den större strukturen.
Ur rysk synvinkel är detta tillvägagångssätt billigt och politiskt praktiskt.
Det möjliggör sabotage och destabilisering under tröskeln för öppet krig samtidigt som man behåller rimlig förnekbarhet.
Dr Piekarski varnar också för att rekryteringsmönster kan användas för att forma narrativ. Om personer från ett visst land utför sabotage kan skulden riktas mot det landet.
Ett stort antal sådana incidenter, särskilt mot infrastruktur, kan skapa rädsla och potentiellt påverka politiska utfall.
Källa: Wirtualna Polska
