Kenneth Glad
Konflikten har blivit ett test på maktförhållandena i en skör stat. I centrum står en fråga som många civila inte kan undvika: Vem har rätt att avgöra när ett land är i krig?
I en intervju med NRK försvarade den högt uppsatte Hizbollah-politikern Hussein Hajj Hassan rörelsens beslut att avfyra raketer mot Israel efter den 7 oktober.
Hassan, som har representerat Hizbollah i Libanons parlament i 30 år, avfärdade uppfattningen att Hamas ensamt utlöste den bredare konflikten.
– Verkligheten är inte att Hamas attackerade Israel. Verkligheten är att Israel ockuperade hela Palestina, sade han.
En stat med två maktcentra
Utbytet belyste Libanons olösta suveränitetskris. Hizbollah är inte bara ett politiskt parti med platser i parlamentet, skriver Council on Foreign Relations. Rörelsen har också en egen militär gren, uppbyggd under årtionden med stöd från Iran och utvecklad utanför den libanesiska statens befälsstruktur.
Gruppen uppstod, enligt Britannica, under Israels ockupation av södra Libanon på 1980-talet och utvecklades gradvis till en av de tyngst beväpnade icke-statliga organisationerna i Mellanöstern. I dag driver den en egen militär infrastruktur med soldater, missiler, drönare och underrättelsekapacitet, samtidigt som den deltar i Libanons politiska system.
Många analytiker anser att Hizbollahs militära styrka på flera områden överstiger den libanesiska arméns, särskilt när det gäller missilarsenaler och stridserfarenhet. Kritiker menar att detta skapar en parallell maktstruktur som gör det möjligt för rörelsen att fatta beslut om krig och fred utan regeringens godkännande.
Den verkligheten är fortsatt djupt kontroversiell i Libanon. Motståndarna menar att endast staten ska få inneha vapen och fastställa utrikes- och försvarspolitiken, medan Hizbollah och dess anhängare hävdar att gruppen fortfarande är nödvändig eftersom Libanons armé saknar resurser för att avskräcka Israel.
På frågan om varför Hizbollah kan agera utan statligt godkännande svarade Hassan att opinionen i Libanon är splittrad och hävdade att många libaneser fortfarande stödjer väpnat motstånd mot Israel.
Vapnen är kärnfrågan
Libanons regering har uppmanat Hizbollah att avveckla sin vapenarsenal, men gruppen vägrar och hävdar att staten inte är tillräckligt stark för att försvara landet på egen hand. Hassan sade till NRK att den libanesiska armén saknar flygplan, missiler och tunga vapen som behövs för att kunna möta Israel.
– De har inga flygplan. De har inga missiler. Vad ska jag göra? Låta mitt folk och mitt land förbli försvarslösa? Nej, sade han.
För Hizbollah är detta argument centralt för att behålla sina vapen. För motståndarna är det just detta som är problemet: En politisk rörelse fattar militära beslut utanför statens fulla kontroll.
Hans svar pekar på den grundläggande låsningen. Regeringen vill ha en enda befälskedja och en enda nationell armé, medan Hizbollah menar att en avväpning skulle lämna Libanon sårbart gentemot en starkare granne.
Oenighet om vem som brutit vapenvilan
Även om en vapenvila formellt råder har våldet fortsatt. Hassan lade ansvaret på Israel och anklagade landet för att ockupera libanesiskt territorium och tvinga människor från sina hem.
– Israel har ingen rätt att anklaga oss. Israel bröt vapenvilan, sade han.
NRK noterade också att Hizbollahs attacker har påverkat civila samhällen i norra Israel, där många invånare har flytt under striderna.
När han pressades om attacker mot civila områden förnekade Hassan att civila är Hizbollahs måltavla.
– I princip attackerar Hizbollah inte civila. Men när Israel bombar civila brutalt här måste vi svara, sade han.
Han försvarade därefter en hårdare hållning till Israels närvaro och sade att israeler ”bör återvända dit de kom ifrån”.
Källor: NRK, Council on Foreign Relations, Britannica
