Filip Wollin
Tyskland lägger enorma summor på vapen men experten är minst sagt skeptisk.
Tyskland satsar enorma summor på att stärka sitt försvar, men trots de omfattande investeringarna väcks frågan om hur mycket militär styrka landet egentligen får för pengarna.
I maj 2025 lovade förbundskansler Friedrich Merz att Tyskland ska bygga Europas starkaste konventionella armé.
Sedan dess har stora summor lagts på försvarsmateriel. Bara under 2025 gjorde landet beställningar för omkring 85 miljarder euro, mer än vad Polen och Storbritannien gjorde tillsammans.
Det är dock inte bara storleken på satsningarna som avgör hur starkt försvaret blir. Minst lika viktigt är vad pengarna används till.
Enligt en kartläggning från det tyska Kielinstitutet går nämligen bara nio procent av ordervärdet till nya militära tekniska system, såsom drönare och autonoma vapensystem.
Det uppmärksammar Jorma Mattila i en kommentar i den finländska tidningen Uusi Suomi.
Pengar räcker inte
En av dem som ifrågasätter Tysklands strategi är försvarsekonomen Guntram Wolff, som är knuten till tankesmedjan Bruegel.
Han menar att regeringen har börjat i fel ände genom att satsa stora summor pengar utan att först ha en tydlig plan för vad man vill uppnå.
”Kan ökade försvarsutgifter omvandlas till en strategi? Mitt svar är nej. En strategi måste vara utgångspunkten, och utgifterna ska vara ett uttryck för den”, säger Guntram Wolff i en intervju som Uusi Suomi återger.
Det var först i april 2026 som Tysklands försvarsministerium presenterade Bundeswehrs första särskilda militära strategi.
Samtidigt visar en jämförelse som återges av Uusi Suomi att landet fortfarande har långt kvar till målet om Europas starkaste armé.
Tyskland uppges i dagsläget ha färre än tio stridsberedda brigader, medan både Ryssland och Ukraina uppges ha omkring 130 vardera.
Vill se fler gemensamma inköp
Ett annat problem är hur Tyskland fördelar sina beställningar av försvarsmateriel.
Omkring 60 procent av beställningarna går till tyska leverantörer, vilket riskerar att begränsa konkurrensen och leda till mindre produktionsserier.
Guntram Wolff anser därför att Europas länder borde samarbeta betydligt mer kring sina försvarsinköp.
Han förespråkar en gemensam europeisk marknad där företag från olika länder får konkurrera på lika villkor.
Det skulle ge länderna fler leverantörer att välja mellan och samtidigt kunna pressa kostnaderna genom större gemensamma beställningar.
Enligt Uusi Suomi har Polen, Danmark och Storbritannien blivit alltmer positiva till tanken på en mer integrerad europeisk marknad för försvarsmateriel.
Frågan är aktuell även för Sverige, inte minst när Europas länder försöker stärka sin försvarsförmåga och samtidigt få ut så mycket som möjligt av sina investeringar.
Ytterligare en utmaning väntar
I Tysklands budgetförslag för 2027 uppgår försvarsutgifterna till närmare 140 miljarder euro, inklusive pengar från landets särskilda försvarsfond.
Men det finns också problem som inte går att lösa enbart genom att köpa mer militär utrustning.
Ett av dem handlar om bemanningen av försvaret.
Samtidigt som Tyskland rustar upp har nämligen antalet ansökningar om att slippa militärtjänst av samvetsskäl ökat kraftigt.
Mellan januari och augusti 2026 fick de tyska myndigheterna in 12 102 sådana ansökningar, jämfört med 3 879 under hela 2025.
Det innebär att antalet ansökningar mer än tredubblades, trots att den allmänna värnplikten fortfarande är vilande i Tyskland.
Utvecklingen visar att den omfattande militära upprustningen också väcker frågor om bemanningen.
För att förverkliga ambitionen om Europas starkaste armé krävs därför mer än stora försvarsbudgetar. Tyskland behöver också en tydlig strategi och tillräckligt många människor som är beredda att tjänstgöra.
