Asger Risom
Trots bred användning uppger de flesta företag att AI haft liten verklig effekt — vilket visar på ett växande gap mellan hype och mätbar produktivitet.
Artificiell intelligens har spridits snabbt i det amerikanska näringslivet och dominerar kvartalsrapporter, strategipresentationer och investerarmaterial. Men när det gäller faktiska resultat väntar många företag fortfarande.
Om det känns som att AI redan borde ha förändrat produktivitet och arbetsmarknad, tyder ny data på att förväntningarna ligger före verkligheten.
Enligt Fortune uppger nästan 90 procent av företagen att AI inte har haft någon meningsfull påverkan på sysselsättning eller produktivitet under de senaste tre åren.
Användning utan effekt
På pappret är AI brett implementerat.
En studie av cirka 6 000 chefer i USA, Storbritannien, Tyskland och Australien visar att ungefär två tredjedelar av företagen säger att de använder AI. I praktiken är användningen dock begränsad, i genomsnitt bara 1,5 timmar per vecka.
En fjärdedel av företagen uppger att de inte använder AI alls, vilket visar på ett gap mellan företagens kommunikation och den faktiska vardagen.
En växande klyfta
Skillnaden mellan hype och resultat blir allt svårare att bortse från.
Företagsledare beskriver fortsatt AI som omvälvande och förväntar sig att tekniken ska öka produktivitet och output under de kommande åren. Men dessa effekter syns ännu inte i bredare ekonomisk data.
”AI finns överallt — utom i den inkommande makroekonomiska statistiken”, skrev Apollos chefsekonom Torsten Slok och pekade på avsaknaden av tydliga effekter på sysselsättning, inflation eller produktivitet.
När mer blir mindre
Viss forskning tyder på att hur AI används kan vara en del av problemet.
En studie från Boston Consulting Group visar att begränsad användning av AI-verktyg kan förbättra produktiviteten, medan överanvändning har motsatt effekt. Anställda som använde flera verktyg rapporterade ”hjärndimma” och fler misstag.
Samtidigt minskar förtroendet för AI trots att användningen ökar, vilket tyder på växande frustration över dess praktiska nytta.
En gammal paradox i ny form
Ekonomer ser ett välbekant mönster.
1987 noterade Nobelpristagaren Robert Solow att datorer syntes överallt — utom i produktivitetsstatistiken, en motsägelse som blev känd som produktivitetsparadoxen.
”Man ser datoråldern överallt utom i produktivitetsstatistiken”, skrev han.
I dag verkar AI följa en liknande bana: brett implementerad, kraftigt marknadsförd, men ännu inte synlig i mätbara resultat.
Väntar på genomslaget
Det betyder inte att effekten uteblir.
IT-revolutionen tog också tid innan den gav utslag i produktiviteten, som först accelererade i slutet av 1990-talet när företag anpassade sina processer.
Vissa ekonomer tror att AI kan följa en liknande ”J-kurva”, med svag avkastning initialt innan effekterna ökar.
Det handlar om användning
För närvarande kan problemet ligga mindre i tekniken och mer i hur den används.
Många företag experimenterar fortfarande snarare än att fullt integrera AI i sina kärnprocesser, vilket begränsar effekten.
”Värdeskapandet ligger inte i produkten”, sade Slok, ”utan i hur generativ AI används och implementeras i olika delar av ekonomin.”
Ett gap mellan löfte och verklighet
AI må finnas överallt i näringslivet — men tills det förändrar hur arbete faktiskt utförs kommer den ekonomiska effekten att vara begränsad.
Det gapet mellan löfte och verklighet håller på att bli en av de mest avgörande frågorna i den nuvarande teknikcykeln.
Källor: Fortune, NBER, MIT
