Filip Wollin
Norge måste fatta avgörande beslut innan produktionen tappar fart.
Nya förändringar på energimarknaden kan få konsekvenser långt utanför det land där de sker.
Det gäller inte minst för vårt grannland Norge, som är en av Europas viktigaste leverantörer av olja och gas.
Samtidigt bygger produktionen till havs på beslut som fattas långt innan resultaten märks.
Nya investeringar, teknisk utveckling och jakten på nya fyndigheter spelar därför stor roll för hur länge dagens produktionsnivåer kan upprätthållas.
Produktionen kan falla snabbare
Enligt Norska Sockelmyndigheten kan olje- och gasproduktionen minska snabbare än tidigare väntat efter 2030, rapporterar sajten Laikas.
Bakgrunden är att nya fyndigheter inte räcker för att ersätta de mängder som redan utvinns från den norska kontinentalsockeln.
Under de senaste decennierna har omkring nio miljarder standardkubikmeter oljeekvivalenter utvunnits och levererats. De återstående resurserna uppskattas till omkring sju miljarder standardkubikmeter oljeekvivalenter.
Myndigheten har tagit fram flera scenarier för utvecklingen fram till 2050. I det mest pessimistiska scenariot sjunker produktionen till mycket låga nivåer.
Samtidigt börjar stora fält som Troll och Johan Sverdrup närma sig en mognare fas, där produktionen väntas minska.
”De beslut vi fattar idag kommer att avgöra den norska sockelns utveckling under flera decennier. Upptäckterna under de senaste åren är för små för att ersätta produktionen från befintliga fält”, säger Kjersti Dahle, chef för nya projekt till havs.
Bedömningen pekar därför på ett växande behov av nya investeringar om nedgången ska kunna bromsas.
På äldre fält som Ekofisk, Oseberg och Statfjord har produktionen kunnat förlängas med hjälp av ny teknik och fler brunnar.
På nyare fält används däremot många moderna metoder redan från start, vilket innebär att möjligheterna att höja produktionen i ett senare skede kan vara mindre.
Över 90 fynd väntar på beslut
Fler än 90 fyndigheter väntar fortfarande på slutliga beslut om utbyggnad. Många av de mindre fynden är beroende av redan befintlig infrastruktur, och långa förseningar kan göra utvinningen både dyrare och svårare.
I juni uppgick den genomsnittliga oljeproduktionen till omkring 1,823 miljoner fat per dag. Den totala produktionen av flytande kolväten låg på omkring 2,021 miljoner fat per dag, vilket var lägre än föregående månad.
Norsk råolja är samtidigt eftertraktad på den europeiska marknaden, bland annat tack vare närheten till raffinaderier och de relativt korta transportvägarna till sjöss.
Men nya satsningar på olje- och gasproduktion måste också vägas mot energiomställningen, klimatåtaganden och krav på lägre utsläpp.
En del av de resurser som ännu inte har upptäckts tros finnas i områden där den geologiska kunskapen fortfarande är begränsad, framför allt i Barents hav.
För att hitta och utvinna dem kan det krävas mer prospektering och mer avancerad teknik, där även AI kan få en större roll. Samtidigt stiger kostnaderna, vilket gör långsiktiga och tydliga politiska villkor allt viktigare.
En minskad produktion kan dessutom ge lägre intäkter till staten och påverka sysselsättningen i områden som är starkt beroende av olje-, gas- och sjöfartsnäringarna.
De närmaste åren kan därför bli avgörande för hur Norge väljer att ta vara på den återstående potentialen på kontinentalsockeln.
