Mimmo Wiestål Fischetti
Från och med den 15 september införs det nya fritidskortet som ska göra det lättare för barn och unga att delta i idrott och kultur. Varje barn mellan 8 och 16 år får 500 kronor i bidrag per år – men frågan är hur långt pengarna egentligen räcker.
Ett steg för mer jämlik fritid
Regeringen hoppas att kortet ska öppna dörren för fler barn att vara med i föreningslivet, oavsett familjens ekonomi. Socialminister Jakob Forssmed (KD) betonar att ingen ska behöva stå utanför för att föräldrarna saknar resurser.
– Alla barn och unga ska kunna vara med kompisarna i en fritidsaktivitet. Det här är ett steg för att göra det möjligt, säger Forssmed, skriver SVT Nyheter.
Kostnaderna är höga
Men 500 kronor är en liten del av den verkliga kostnaden. En ny rapport, framtagen på uppdrag av Riksidrottsförbundet, visar att det i genomsnitt kostar 9 400 kronor per år för ett barn att hålla på med en idrott i Sverige. Summan inkluderar medlemsavgifter, utrustning och resor.
– Det är inte jättemycket pengar, men det är i alla fall någonting, säger 13-årige Noah Jansson.
Få föreningar anslutna än
Just nu är drygt 1 600 föreningar anslutna till fritidskortet, enligt Försäkringskassan. Det är långt ifrån de ungefär 12 000 föreningar som skulle kunna vara med.
Forssmed medger att systemet inte är helt på plats från start:
– Det kommer att ta tid innan alla som vill vara med har hunnit registrera sig. Men tanken är att kortet ska finnas kvar långsiktigt.
Blandade reaktioner i föreningslivet
Många föreningar ser positivt på stödet och tror att det kan göra skillnad. I Storumans IK i Västerbotten välkomnas kortet av både ledare och föräldrar.
Samtidigt finns det föreningar som tvekar. Bergslagens IF i Lindesberg pekar på svårigheter att nå ut till alla familjer, och vissa klubbar väljer helt att stå utanför på grund av den administrativa belastningen.
En början – men inte hela lösningen
Fritidskortet kan ge viss lättnad för familjer med små marginaler, men de flesta är överens om att det inte är tillräckligt för att lösa de ekonomiska hinder som finns i dagens idrotts- och kulturverksamheter.
Frågan återstår: är 500 kronor per år mer en symbolhandling än en verklig förändring för barnens fritid?
