Föräldrar larmar om ökad utsatthet, statushets och ett system som strider mot principen om en avgiftsfri skola.
Just nu läser andra
När Sara Forsell tog upp frågan om mellanmål på skolrådsmöte i Finspångs kommun möttes hon av det väntade svaret: det handlar om pengar. Politikerna hänvisade till merkostnaden som ett hinder för att skolan skulle kunna stå för frukten. Och enligt Eva Svensson, utbildningschef i kommunen, är situationen tydlig.
– Frukost och mellanmål har man ju på fritids där de flesta barn är inskrivna. På förmiddagsrasten är det upp till varje rektor att bestämma, men det ska inte kosta för mycket för varje familj, det är man noga med, säger hon till Norrköpings Tidningar
Men för många familjer är mellanmålet redan en ekonomisk belastning. Flera skolor i Finspång skickar ut information där det står att barnen ska ha med sig frukt, grönsak eller smörgås hemifrån. Det har fått starka reaktioner.
– Skolan ska vara kostnadsfri, här har vi en kostnad som familjen ska ta, då blir den inte kostnadsfri, säger Sara Forsell, som har barn på två olika skolor i kommunen.
Läs också
Hon berättar att barn som inte har med sig mellanmål ofta hamnar i ett utanförskap och tvingas fråga sina klasskamrater om de kan få dela med sig. Enligt Forsell leder skolornas upplägg till att vissa elever regelbundet blir utan, vilket i sin tur skapar en känsla av utsatthet.
Hon menar också att mellanmålssituationen i skolorna har utvecklats till en statussymbol bland barnen. Medan vissa elever har med sig enklare alternativ, tar andra med sig mer exklusiva snacks, något som enligt Forsell påverkar barnens syn på vad som är acceptabelt.
Hon har själv märkt att hennes eget barn blivit kräset – vanlig frukt räcker inte längre. I stället efterfrågas riskakor, skivade meloner och granatäpplekärnor, eftersom det är vad många andra barn har med sig.
Forsell tycker att frukt bör ingå i skolans verksamhet för att minska de sociala skillnaderna mellan barn. Även om skolorna inte kräver medhavd frukt uttryckligen, anser hon att det i praktiken ändå blir ett krav som inte alla familjer har ekonomiska möjligheter att uppfylla. Hon vill att alla barn ska ha samma förutsättningar att lyckas.