Johanna Ekman
Hon har pluggat i fem år, det råder psykologbrist i landet – men Linnéa får ändå inte börja jobba.
När Linnéa var klar med sina fem år på psykologprogrammet började kampen om en PTP-tjänst – den obligatoriska praktiska tjänstgöringen som krävs för att få legitimation som psykolog. Men vägen från examen till arbete visade sig vara allt annat än rak.
– Jag skrev en lista på alla annonser som kom ut. Och jag har sökt i princip varenda en. Allt från primärvård till forskning, till Kalix, till Stockholm, Lund och vidare. Men jag har inte fått någon PTP-tjänst, säger Linnéa till TV4 Nyheterna.
Redan tidigt fick hon rådet att söka sig till landsbygden, där konkurrensen skulle vara lägre. Men trots viljan att flytta har inte ens det gett utdelning. Efter 90 ansökningar och flera intervjuer är resultatet fortfarande noll.
Problemet är större än bara Linnéa. Enligt siffror från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har antalet månadsavlönade PTP-psykologer minskat med 12 procent på två år. Flera regioner har minskat antalet platser på grund av besparingar.
Samtidigt vittnar många nyexaminerade psykologer om att arbetsgivarnas krav blivit allt mer snäva – trots att PTP är en utbildningstjänst. Linnéa förklarar att vissa verksamheter kräver mycket specifik erfarenhet, exempelvis inom internetbehandling, vilket hon menar är orimligt i det här skedet.
Även Psykologförbundet uttrycker oro över utvecklingen. Förbundsordförande Kristina Taylor påpekar att det redan finns nationellt överenskomna examensmål för psykologprogrammet, som gäller vid samtliga elva lärosäten, och att dessa ska vara tillräckliga för att få en psykologexamen.
Hon anser att om arbetsgivare börjar ställa krav på ytterligare kompetenser innan legitimation, så måste det regleras för att alla studenter ska ha samma förutsättningar.
Situationen beskrivs nu som en alltmer trängd flaskhals. Antalet nyexaminerade ökar för varje år, men bristen på PTP-platser gör att många – som Linnéa – fastnar innan de ens kommit ut i arbetslivet. Hon menar att det är särskilt frustrerande när behovet av psykologer är så stort, men att många som vill jobba ändå inte får chansen.