Ida Hansson
Det ser på pappret enkelt ut: Sverige ska inte köpa uran från Ryssland. Punkt.
I praktiken är det betydligt snårigare – så snårigt att inte ens kärnkraftverken verkar kunna, eller vilja, redogöra för exakt vad som hamnar i reaktorerna.
Tystnaden väcker frågor
När SVT Nyheter ställer en till synes enkel fråga till Oskarshamnsverket – varifrån kommer ert uran i dag? – blir svaret: inget svar.
Det sticker ut. Särskilt eftersom reaktorn själv berättade 2022 att allt uran då kom från Kazakstan.
Hur läget ser ut nu? Det vill de inte gå in på. Och det är just den där tystnaden som gör experter oroliga.
En kedja utan avsändaradress
Uran är en märklig råvara på ett sätt: det saknar spårbarhet.
Det byter händer, länder och former flera gånger innan det når en svensk bränslestav.
Och Strålsäkerhetsmyndigheten kräver inte att bolagen redovisar sin leveranskedja.
Enligt SVT Nyheter säger Vattenfall sig bara köpa från Kanada och Australien. Uniper – som styr Oskarshamn – lyfter fram en bred lista: USA, Kanada, Australien, Kazakstan, Uzbekistan, Sydafrika och Namibia. Men mer detaljer än så får ingen veta.
Kazakstan – hjärtat i det ryska inflytandet
Bilden blir ännu mer komplicerad när man tittar på Kazakstan. Landet står för 39 procent av världens uranproduktion. Fyndigheterna drivs av det statliga Kazatomprom, ofta i samarbete med andra länder.
Och där, mitt i allt, sitter ryska Rosatom.
Enligt beräkningar som SVT Nyheter gjort tillsammans med forskaren Henrik Wachtmeister äger den ryska staten ungefär en femtedel av Kazakstans produktion.
World Nuclear Association bekräftar siffran.
Så om Oskarshamn fortfarande skulle importera som 2022 – vilket de alltså vägrar kommentera – kan det röra sig om uppemot 95 miljoner kronor som indirekt landar hos ryska ägare under 2024.
EU sätter inga hinder
Det som gör situationen ännu mer laddad är att EU:s strikta energisanktioner mot Ryssland fortfarande lämnar just uranet orört.
2024 stod Ryssland för 14 procent av EU:s uranimport och för nära en fjärdedel av både konverteringstjänster och anrikat uran.
Det betyder att Europas kärnkraft, även när länder säger ”inga ryska inköp”, fortfarande är beroende av rysk kapacitet längre ner i kedjan.
Samtidigt driver EU-kommissionen planer för att frigöra unionen från rysk energi, och i Sverige öppnas dörren åter för inhemsk uranbrytning vid årsskiftet.
Frågan som hänger kvar
Den juridiska bilden är enkel. Den praktiska är det inte.
Just därför landar SVT:s granskning i en obekväm slutsats:
Sverige kan mycket väl använda uran där ryska staten är delägare – samtidigt som kärnkraftverken säger att importen från Ryssland är stoppad.
Och så länge Oskarshamn vägrar svara på de mest grundläggande frågorna, lär den där oron inte minska.
Källa: SVT Nyheter
