Ida Hansson
Civila dödas i attacker, oppositionella fängslas och internationella överenskommelser sätts åt sidan. Händelser som tidigare sågs som separata kriser inträffar nu parallellt – och allt oftare.
I Amnesty Internationals nya årsrapport beskrivs detta som en utveckling som riskerar att förändra spelplanen globalt.
Våldet som sprider sig
Under 2025 och början av 2026 har flera konflikter eskalerat samtidigt. I Ukraina har attacker riktats mot samhällsviktig infrastruktur. I Sudan och Myanmar har civila drabbats hårt.
I Mellanöstern pekar organisationen på hur våldet fått följdeffekter långt utanför regionen, både ekonomiskt och humanitärt. I rapporten framhålls att konsekvenserna nu märks i fler länder än tidigare, inte minst genom påverkan på försörjning och stabilitet.
Det som tidigare kunde beskrivas som regionala kriser börjar i stället hänga ihop.
Makt väger tyngre än regler
Organisationens slutsats är att flera inflytelserika stater i allt högre grad agerar utan att ta hänsyn till internationella ramverk.
“Det som gör denna tidpunkt så fundamentalt annorlunda är att vi inte längre dokumenterar en urholkning i det multilaterala systemets utkanter. Det handlar om ett direkt angrepp på själva grunderna för mänskliga rättigheter och den internationella regelbaserade ordningen, utfört av de mäktigaste aktörerna i syfte att säkra kontroll, straffrihet och vinning”, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty International Sverige.
I rapporten beskrivs det som en förskjutning där regler inte längre sätter gränser på samma sätt som tidigare.
Europa får kritik
I rapporten pekas EU-länder, inklusive Sverige, ut för att inte ha agerat tillräckligt tydligt mot brott mot folkrätten. Enligt Amnesty har reaktionerna ofta varit svaga, vilket i praktiken riskerar att bidra till att konflikter fortsätter eller förvärras.
“Världens ledare har varit alldeles för undergivna inför angreppet på folkrätten”, säger Anna Johansson.
Organisationen menar att bristen på tydliga åtgärder och press från europeiska regeringar kan få långsiktiga konsekvenser för mänskliga rättigheter.
Mindre utrymme för kritik
Parallellt syns en annan utveckling.
I många länder har det blivit svårare att protestera eller organisera sig. I rapporten beskrivs hur lagar och säkerhetsåtgärder i vissa fall används för att begränsa opposition och civilsamhälle.
Det gäller både auktoritära stater och länder som annars brukar lyftas fram som demokratiska.
Konsekvensen blir att färre röster hörs – samtidigt som konflikterna ökar.
Motreaktioner tar form
Trots bilden av en hårdare värld pekar genomgången också på motstånd.
Massdemonstrationer, rättsprocesser och internationella initiativ har i flera fall pressat fram förändringar eller ökat ansvarstagande. I vissa länder har domstolar och organisationer försökt hålla fast vid internationella regler.
Den utvecklingen beskrivs som ojämn – men inte obetydlig.
Ett läge som avgör mycket
Sammanfattningsvis tecknar rapporten en bild av en period där riktningen ännu inte är fast.
Det handlar inte bara om enskilda konflikter, utan om hur världen fungerar i stort. När regler utmanas på flera håll samtidigt påverkas även länder som står utanför själva konflikterna.
Det är just den typen av dominoeffekt som Amnesty varnar för – där konsekvenserna sprider sig långt bortom de första händelserna.
