Kenneth Glad
En vardaglig designförändring har riktat uppmärksamheten mot en större politisk konflikt. Debatten handlar mindre om bekvämlighet än om vem som ska bära kostnaden för att förebygga skador.
Europas regel om fastsatta flaskkorkar har felaktigt framställts som en symbol för meningslös byråkrati.
Regeln, som infördes i juli 2024, är en del av EU:s direktiv om engångsplast, som riktar in sig på vanligt plastavfall i marina miljöer.
Lösa korkar är små, flyter lätt och separeras enkelt från flaskor. Det gör att de lättare transporteras genom vattendrag och misstas för föda av djur, skriver Alberto Alemanno i en kolumn för The Guardian.
Alemanno är professor i EU-rätt vid HEC Paris och grundare av medborgarorganisationen The Good Lobby. Han menar att regeln om fastsatta korkar speglar hur europeisk lagstiftning ofta utformas för att flytta miljöansvaret från konsumenter till stora företag.
Reaktionen från dryckesföretagen var, enligt Alemanno, talande.
Efter att först ha motsatt sig regeln designade stora varumärken om sina flaskor för Europa, samtidigt som de behöll äldre korkdesigner på många andra marknader.
Kontrasten tyder på att reglering kan tvinga fram förändringar som frivilliga företagslöften ofta lämnar ofullbordade.
Plastkorken har blivit ett enkelt sätt att förstå en större konflikt inom Europa: om regler skyddar allmänheten eller håller tillbaka ekonomin.
Bevisen är omstridda
Den nuvarande utvecklingen i Bryssel beskrivs ofta som ”förenkling”. Alemanno skriver att denna agenda, ledd av Europeiska kommissionen under Ursula von der Leyen, kan försvaga regler som rör miljö, livsmedel, konsumenter och digitala marknader.
Påståendet att Europas tillväxtproblem främst orsakas av regleringar står i centrum för den debatten. Men OECD:s data visar ingen dramatisk ökning av företagens regelbörda under de senaste 15 åren.
Mario Draghis rapport från 2024 används också ofta i debatten. Rapporten, som beställdes av Europeiska kommissionen, undersökte Europas försvagade konkurrenskraft och efterlyste större investeringar, lägre energikostnader, starkare innovation och bättre samordning mellan EU-länderna.
Alemanno menar att rapportens slutsatser ofta används alltför löst: många företag beskrev visserligen regleringar som ett hinder, men färre kallade dem ett stort hinder, medan energikostnader och andra påfrestningar förblev mer akuta problem.
Innan debatten blir alltför abstrakt dyker samma fråga upp på ett annat område: digitala marknader, där europeiska regler redan påverkar vad globala företag måste göra.
Digitala regler höjer insatserna
Alemanno varnar för att avreglering kan innebära att Europa ger upp politiskt och ekonomiskt inflytande utan att vinna särskilt mycket i gengäld.
Kommissionens egen uppskattning anger de årliga besparingarna från dess förenklingsprogram till omkring 12 miljarder euro, eller ungefär 0,07 procent av EU:s BNP.
För Alemanno är den siffran liten jämfört med vad Europa kan förlora om man försvagar regler som styr hur mäktiga företag agerar.
Oroväckande är detta särskilt inom tekniksektorn. EU-regler har fått företag som Apple att förändra delar av sina affärsmodeller i Europa, bland annat hur appar och betalningssystem får fungera.
Andra regleringar har begränsat hur stora plattformar samlar in, kombinerar och tjänar pengar på användarnas personuppgifter.
Europas regler möter motstånd
Det är därför debatten sträcker sig bortom Bryssels pappersarbete. Alemanno menar att dessa regler bidrar till att avgöra om europeiska konsumenter har verkliga valmöjligheter och om globala företag måste följa europeiska standarder när de verkar inom unionen.
Han påpekar också att Trumpadministrationen betraktade Europas digitala regler som handelshinder och pressade Bryssel att försvaga dem.
I det sammanhanget skulle en nedmontering av regleringar inte bara vara ett inhemskt ekonomiskt beslut. Det skulle också kunna tillmötesgå krav från mäktiga utländska företag och regeringar som vill ha enklare tillgång till europeiska marknader.
Poängen är inte att varje EU-regel är felfri eller att regleringar aldrig bör ses över. Det handlar om att Europa bör vara försiktigt innan man monterar ned standarder som har bidragit till att forma företagsbeteenden, konsumentval och miljöskydd.
För Alemanno är faran att Europa försvagar sin egen modell i konkurrenskraftens namn, samtidigt som det finns få bevis för att detta faktiskt skulle lösa unionens djupare ekonomiska problem.
Källor: The Guardian, Report: The Future of European Competitiveness, OECD
