Asger Risom
Det pågående kriget i Mellanöstern har blivit ett krig mot själva infrastrukturen, och Trumps ekonomiska mardröm förvärras rejält av Qatars förstörda gasanläggningar.
Den växande konflikten i Mellanöstern handlar inte längre bara om tillfälliga leveransproblem, utan har blivit en katastrof där livsviktig infrastruktur jämnas med marken. Enligt en rapport från Associated Press bombar nu USA, Israel och Iran sönder själva grundfundamenten för den globala energimarknaden. Det som började som en spänd politisk maktkamp har snabbt förvandlats till ett ekonomiskt utmattningskrig som vi kommer få betala för under mycket lång tid.
Nyliga iranska missilattacker riktade helt medvetet in sig på och slog ut otroliga 17 procent av Qatars extremt viktiga anläggningar för flytande naturgas. Det statsägda energibolaget QatarEnergy har redan gått ut och sagt att det kommer ta upp till fem år att bygga upp de enorma gasfabrikerna igen. Den här målmedvetna förstörelsen är en skrämmande vändpunkt som gör att prislappen för kriget ökar explosionsartat för hela världen.
Det här är inte längre ett enkelt problem med fraktfartyg som kan lösas sekunden politikerna skriver under ett fredsavtal. När viktiga raffinaderier och gasterminaler sprängs i bitar betyder det att bristen på gas kommer att plåga de globala marknaderna i flera år framöver. För helt vanliga konsumenter innebär detta att vi kan räkna med brist på gas och obehagligt höga elräkningar under lång tid.
En mardröm att bygga upp igen
Att bygga nya, superkomplexa anläggningar för flytande naturgas är en otroligt seg och dyr process som stressade politiker inte bara kan trolla fram snabbare. Dessa gigantiska industribyggen kräver specialutbildade ingenjörer, specialbyggda maskiner och tiotals miljarder kronor bara för att sätta spaden i marken. Under alla dessa år som återuppbyggnaden pågår kommer världen att lida av en permanent brist på just den gas som Qatar tidigare pumpade ut.
Att nästan en femtedel av Qatars exportkapacitet plötsligt går upp i rök skapar just nu panik på den internationella gasmarknaden. Europeiska och asiatiska köpare som var helt beroende av de här leveranserna slåss nu med näbbar och klor för att få tag i nya kontrakt till riktiga ockerpriser. Detta galna budkrig om den lilla gas som finns kvar kommer garanterat att driva upp priserna till smärtsamma nya rekordnivåer.
Dessutom har de framgångsrika attackerna mot Qatar krossat myten om att vissa energicentraler i Mellanöstern var immuna mot krigets kaos. Priset för att försäkra oljetankfartyg och industrianläggningar i hela regionen har skjutit i höjden eftersom risken att få allt bortsprängt har ökat markant. Energibolagen tvingas nu lägga miljarder kronor på privat säkerhet och dyra luftvärnssystem istället för att investera pengarna i att utvinna mer gas.
En omöjlig börda för de allra fattigaste
Medan rika västländer till viss del kan bita ihop och betala de uppblåsta energipriserna, knuffas utvecklingsländerna rakt ut över ruinens brant. Den plötsliga bristen på gas som går att betala för tvingar fattigare länder att helt enkelt stänga av strömmen för sina medborgare när förbrukningen är som högst. Utan pålitlig elektricitet stannar industrierna i dessa länder helt av, vilket får katastrofala och långvariga konsekvenser för deras sköra ekonomier.
För att samhället inte ska kollapsa fullständigt har många u-länder redan börjat införa hård ransonering av bränsle för att skydda de mest utsatta. Regeringarna tömmer sina sista valutareserver bara för att kunna köpa in den absoluta minimimängden diesel som krävs för att hålla sjukhusen igång. Ju längre de förstörda gasanläggningarna i Mellanöstern står stilla, desto närmare kommer dessa pressade länder en total ekonomisk kollaps.
Den fysiska förstörelsen av den globala energikedjan garanterar att den ekonomiska baksmällan från det här kriget kommer att sitta i långt efter att striderna har upphört. Även om ett fredsavtal skulle skrivas under i morgon, kommer de trasiga gasterminalerna att fortsätta strypa världens energitillgång i flera år. I slutändan står vi alla inför en lång period av energibrist som kommer att rita om den globala ekonomin och hålla våra värmeräkningar obehagligt höga.
