Kenneth Glad
Politiskt språk som tidigare förknippades med äldre ideologiska konflikter återvänder nu till den nationella debatten. En historiker menar att budskapets frekvens och tajming förtjänar närmare granskning.
Donald Trump och flera framstående republikanska röster har på senare tid beskrivit kommunismen som ett hot mot USA.
Enligt HuffPost sade utrikesminister Marco Rubio att USA ”inte vill vara ett kommunistiskt land” och anslöt sig därmed till en bredare rad republikanska varningar som kretsar kring samma ideologiska tema.
Vita huset framförde ett lika tydligt budskap i ett officiellt inlägg och deklarerade: ”Amerikas förenta stater kommer ALDRIG att bli ett kommunistiskt land.”
Ett konto tillhörande House Republicans förstärkte budskapet med ett eget löfte om att stoppa kommunismen, vilket ytterligare spred budskapet inom olika delar av partiet.
Trump har också använt begreppet i mer dramatiska ordalag. Enligt HuffPost hävdade han att kommunister ville spränga Mount Rushmore och använde därmed ett av landets mest välkända nationalmonument för att framställa det påstådda hotet som både politiskt och symboliskt.
Sammantaget skiljer sig uttalandena åt i tonläge, men de pekar i samma riktning. Samtliga framställer kommunismen inte som en avlägsen ideologi, utan som ett hot som republikanska ledare menar aktivt måste motarbetas.
Upprepningen formar varningen
Ruth Ben-Ghiat, historiker vid New York University vars forskning behandlar fascism, auktoritära styrelseskick och propaganda, tolkar uttalandena som variationer på ett gemensamt politiskt tema.
”Den nya partilinjen är att koppla kommunister till varje brott, varje förseelse. Skapa en känsla av ett kommunistiskt hot för att rättfärdiga ett högerinriktat tillslag. En gammal handbok som använts vid statskupper och fascistiska maktövertaganden”, skrev Ben-Ghiat, enligt HuffPost.
Hennes argument är inte att uttalandena bevisar en formell samordning mellan republikanska företrädare. I stället menar hon att liknande påståenden från inflytelserika personer och officiella konton kan förstärka varandra genom att gång på gång presentera samma ideologiska hot.
Ben-Ghiat kopplade också retoriken till den stundande mellanårsvalskampanjen. Hon varnade för att beskrivningen av kommunismen som ett hot mot den nationella säkerheten skulle kunna användas för att rättfärdiga ett politiskt tillslag innan väljarna avgör merparten av valen till den federala kongressen i det allmänna valet den 3 november.
Hennes oro handlar om hur en bred etikett kan kopplas till brott, politiska konflikter och upplevda fiender tills den börjar framstå som mer omedelbar eller allmänt accepterad. Små förändringar i ordvalet gör att samma anklagelse kan spridas genom tal, myndighetsbudskap och partipolitiska konton i sociala medier.
Debatten sträcker sig därför bortom det republikanska motståndet mot kommunism i sig. Ben-Ghiat ifrågasätter om det återkommande språkbruket används för att konstruera ett inhemskt hot som senare kan motivera kraftfullare statliga åtgärder.
Källa: HuffPost
