Kenneth Glad
Turneringen har lockat publik, flaggor och global uppmärksamhet till Nordamerika. Den har också gjort en politisk frånvaro allt svårare att bortse från.
Ett VM som delvis spelas i USA skulle normalt ge en president tacksamma bilder: fullsatta arenor, tillresta supportrar, tv-kameror och ett färdigt budskap om nationell prestige.
Men enligt The Guardian har Donald Trump hållit ett anmärkningsvärt avstånd till 2026 års turnering, som spelas i USA, Mexiko och Kanada.
Hans tydligaste offentliga kommentar kom på Truth Social, där han skrev: ”FIFA-siffrorna är långt större än vid något världsmästerskap i historien. Detta är en fantastisk hyllning till Amerikas förenta stater.”
Påståendet om publiksiffrorna ligger i linje med Trumps förkärlek för stora tal och spektakel. Men den utökade turneringen innebär också att fler matcher spelas än tidigare, vilket gör direkta jämförelser av publiksiffror mindre rättvisande.
Håller sig utanför rampljuset
The Guardians krönikör Barney Ronay jämför strategin med Vladimir Putins hantering av VM i Ryssland 2018, då värdlandets regering försökte låta evenemanget signalera ordning och öppenhet utan ständig politisk inblandning.
Den logiken är välkänd kring stora internationella evenemang. Ledare vill gärna ta del av glansen, men undvika risken att själva bli störningsmomentet. Burop, protester, säkerhetsincidenter eller negativ nyhetsrapportering kan snabbt överskugga den tänkta feststämningen.
För Trump kan den avvägningen vara särskilt känslig. Han har blivit utbuad vid andra idrottsevenemang, och fotbollspubliker är sällan särskilt vördnadsfulla. En VM-arena är ingen kontrollerad kampanjlokal.
Turneringen förmedlar också ett budskap som är svårt att skilja från migration, blandade identiteter och stolthet över diasporan. Supportrar anländer med flera olika flaggor, spelare representerar ofta komplexa nationella identiteter och atmosfären bygger på rörelser över nationsgränser.
Det passar inte särskilt väl ihop med hårdför politisk retorik om exkludering. I den meningen är fotbolls-VM inte bara ännu ett idrottsevenemang. Det är en tydlig påminnelse om de internationella band som formar dagens samhällen.
En användbar frånvaro
Frånvaron kan därför vara taktisk snarare än tillfällig. Genom att hålla sig utanför arenorna undviker Trump att själv bli turneringens inrikespolitiska måltavla, samtidigt som han kan ta åt sig en del av äran för dess omfattning.
Han kan peka på publiken, uppmärksamheten och spektaklet utan att behöva stå på en arena där publikens reaktioner kan vara svårare att kontrollera.
Det gör det också möjligt för turneringen att göra sitt mjukare arbete utan honom. Publiken, färgerna och tv-bilderna kan förmedla en bild av framgång, gästfrihet och nationell räckvidd, medan presidenten slipper den oförutsägbara respons som ett personligt framträdande kan innebära. På en fullsatt arena kan även en kort kör av burop få större genomslag än det officiella budskapet.
För en ledare som vanligtvis söker uppmärksamhetens centrum blir återhållsamheten i sig anmärkningsvärd. Den antyder att just denna scen kan vara mer komplicerad än användbar.
Källor: The Guardian.
