Mimmo Wiestål Fischetti
Det var ett anmärkningsvärt tal. Inte för att det var dramatiskt, utan för att det var så obetydligt. Mycket av det som sades lät bekant – och tomt.
Det säger Gavin Newsom i ett videoklipp som Expressen publicerat. ”Trumps tal var anmärkningsvärt obetydligt”.
Hoten om Grönland, och antydningar om militär kraft, framstår i efterhand som just det: en fasad. Det fanns aldrig något verkligt bakom dem. När Donald Trump nu säger att han är villig att förhandla, är det heller inget nytt. Det har sagts i över ett år – och viljan att förhandla har funnits på andra sidan hela tiden.
Inget nytt – varken för Europa eller USA
Även med Trumps mått mätt var innehållet tunt. Visst fanns det några hårda formuleringar, en del namn – personer han gillar och ogillar – men inget av verklig politisk tyngd. För den europeiska publiken var det knappast anpassat. För den amerikanska fanns det inget nytt alls.
Det enda som möjligen stack ut var tonen. Inte aggressiv, utan försiktig.
En president som speglar oro
Förändringen i ton handlar sannolikt inte om marknadsreaktioner på tidigare uttalanden om militär makt. Hoten var aldrig seriösa till att börja med. Däremot speglade talet en tydlig oro.
Samma oro har hörts från företagsledare, synts i marknadernas reaktioner vid öppningen och märkts i uttalanden från ledarskiktet dagen innan – bland annat i tre centrala tal.
Det var den stämningen som färgade talet. Inte styrka. Inte eskalation. Utan ångest.
