Mimmo Wiestål Fischetti
Donald Trump vill att USA ska “ta” Grönland. För Danmark och Europa låter det som en provokation – men bakom retoriken finns ett scenario som flera diplomater och säkerhetsexperter menar går att skissa upp: påverkan, lockbete, internationella bytesaffärer och – i värsta fall – militärt tvång.
Enligt Politico har flera EU-tjänstemän, NATO-insiders, diplomater och försvarsexperter pekat på en möjlig steg-för-steg-väg som kan göra det lättare för USA att få kontroll över den mineralrika och strategiskt avgörande arktiska ön. Och det som oroar i Köpenhamn och Bryssel är inte bara att idén finns – utan att signalerna från Washington blivit tydligare. Samtidigt har både Danmark och Grönland markerat att ön inte är till salu, och Frankrike har offentligt försvarat dansk och grönländsk suveränitet, enligt Reuters.
1) Påverka opinionen – och driva på självständigheten
Grönland är i dag ett självstyrande territorium i det danska riket, men självständighetsfrågan har länge varit central. Ett självständigt Grönland skulle i teorin kunna teckna egna avtal med USA utan att behöva grönt ljus från Köpenhamn.
I en opinionsmätning från januari 2025 svarade 56 procent att de skulle rösta ja till självständighet om en folkomröstning hölls “i dag”, medan 28 procent skulle rösta nej, enligt Verian Group.
Danska säkerhetstjänsten PET har samtidigt varnat för att Grönland är mål för olika typer av påverkanskampanjer, enligt uppgifter som återges i internationell rapportering. Flera experter jämför metoderna med rysk hybridpåverkan – där syftet inte alltid är att övertyga majoriteten, utan att få en position att se större, mer oundviklig och mer dominerande ut än den är.
2) Erbjuda en “söt deal” – utan att göra Grönland till en amerikansk delstat
Nästa steg, om självständighetsprocessen accelererar, skulle vara att knyta Grönland närmare USA. En direkt “delstatslösning” bedöms vara svår att sälja till grönländska väljare, även om idén återkommer i Trump-kretsar.
I stället nämns ofta en Compact of Free Association (COFA) – en modell USA redan använder med bland annat Palau och Marshallöarna. Där får USA militär tillgång och stort inflytande, medan landet i gengäld erbjuder skydd, handel och stöd.
Samtidigt finns varningar om att Grönland riskerar att hamna i ett ojämnt förhandlingsläge. Kritiker pekar på Trumps förhandlingsstil och risken att löften blir kortsiktiga – medan de strukturella konsekvenserna blir permanenta.
3) Pressa Europa – med Ukraina som förhandlingsbricka
Det mest explosiva steget handlar om geopolitik: enligt bedömningar som lyfts i diplomatkretsar kan Trumpadministrationen använda Ukraina som hävstång.
Europa vill ha robusta amerikanska säkerhetsgarantier för Kyiv. USA kan i sin tur antyda att sådana garantier blir lättare att få om Europa accepterar ett större amerikanskt grepp om Grönland – eller åtminstone slutar sätta stopp.
Det är här många i EU blir riktigt nervösa. Inte för att ett formellt “byte” är sannolikt i morgon – utan för att logiken påminner om klassisk stormaktspolitik: säkerhet för säkerhet, territorium för lojalitet.
4) Det mörkaste scenariot: militärt “fait accompli”
Om Grönland och Danmark säger nej, återstår ett scenario som experter beskriver som militärt genomförbart – men politiskt extremt riskfyllt.
USA har redan närvaro på Grönland via Pituffik Space Base (tidigare Thulebasen). Enligt säkerhetsbedömningar som återges i internationella analyser skulle USA kunna agera snabbt om man ville ta kontroll över nyckelpunkter. Danmark saknar territorialarmé på ön och har begränsade militära resurser i området.
Men en militär aktion skulle samtidigt kunna slå sönder den transatlantiska ordningen. En invasion skulle sakna tydlig folkrättslig grund och skulle kunna innebära en existentiell kris för NATO, vilket även bedömare i Washington varnar för, enligt rapportering i bland annat The Guardian och Barron’s.
Därför spelar Grönland plötsligt huvudrollen
Grönland är inte bara is och glaciärer. Det handlar om:
- Strategiskt läge i Arktis
- Råvaror och mineraler
- Militära och rymdrelaterade system
- Kontroll över framtidens handels- och säkerhetszoner
Det är också därför frågan biter sig fast – även om den låter osannolik.
Osannolikt – men inte längre otänkbart
Det mest troliga är fortfarande att allt stannar vid hårda ord, diplomati och politiskt spel. Men det som gör situationen laddad är att många av byggstenarna redan finns på plats: en självständighetsdebatt på Grönland, amerikansk närvaro, ett pressat Europa och en president som gärna testar gränser.
Och i Köpenhamn vet man det: stormakter behöver inte alltid “fem divisioner”. Ibland räcker det med tålamod, inflytande – och rätt ögonblick.
