Mimmo Wiestål Fischetti
Donald Trumps allt hårdare linje mot Europa skakar den transatlantiska gemenskapen. I Peking följs utvecklingen med öppet gillande – men experter varnar Europa för att dras närmare Kina trots USA:s nya kurs.
Donald Trumps utspel om att USA bör ta kontroll över Grönland har skapat en spricka mellan USA och Europa som saknar motstycke i modern tid. När den amerikanske presidenten i helgen dessutom hotade med tio procents tull på Danmark och andra europeiska länder som bidragit med personal eller materiel till Grönland, växte oron ytterligare.
EU:s utrikeschef Kaja Kallas reagerade snabbt. På X skrev hon att Kina och Ryssland ”måste ha en fest” över splittringen mellan västliga allierade. Enligt flera bedömare ligger det mycket i den beskrivningen, skriver TV 2.
”Kamrat Trump” på kinesiska sociala medier
I Kina möts Trumps agerande inte av fördömanden i vardagstonen – snarare tvärtom. På kinesiska sociala medier beskrivs han som en ledare som ”bygger sitt land”, och han har till och med fått smeknamnet ”kamrat Trump”.
Det berättar Mads Vesterager Nielsen, tidigare diplomat i Shanghai och i dag partner i analys- och rådgivningsbolaget Sinolytica, i en intervju med TV 2.
– I Kina anser man att Trumps beteende spelar rakt i Kinas händer, säger han.
Beijing lutar sig tillbaka
Den officiella kinesiska linjen är betydligt mer återhållsam. Myndigheterna har kritiserat USA:s internationella agerande och varnat för militära steg i Grönland, men i övrigt är tonen lågmäld.
– I Kina sitter man med popcorn och tittar på. Man har svårt att förstå att Väst vänder sig mot sig självt, säger Mads Vesterager Nielsen.
Enligt honom finns en tydlig uppfattning i Peking om att USA just nu begår ett strategiskt misstag gentemot sina egna allierade – och att Kina tjänar på att avvakta.
Splittring gynnar Kina
Samma analys gör Andreas Bøje Forsby, seniorforskare vid Dansk Institut for Internationale Studier. Han säger till TV 2 att försvagningen av Väst är en klar fördel för Kina.
– I Beijing finns ingen anledning att stressa. Trump gör jobbet själv genom att slå sönder samarbetet mellan likasinnade västländer.
I Kina ses dagens stormaktsrivalitet som ett tvåmannaspel mellan USA och Kina. Allt som uppfattas som en amerikansk försvagning tolkas som en kinesisk framgång.
Stormakter och nya intressesfärer
Efter USA:s senaste internationella utspel har Trump återkommande hänvisat till Monroe-doktrinen – numera ibland kallad Donroe-doktrinen – som slår fast USA:s rätt att dominera västra hemisfären.
Det kan, enligt Forsby, markera en återgång till en värld där stormakter kontrollerar sina egna intressesfärer.
– På den här punkten tänker kineserna väldigt likt amerikanerna, även om de inte säger det öppet, säger han.
Kinas långsiktiga mål är, enligt forskaren, att bli Asiens självklara maktcentrum där USA håller sig på avstånd.
Lockelsen att vända sig österut
Under många år har USA och Europa bedrivit en inneslutningsstrategi gentemot Kina, med stor försiktighet kring kinesisk teknik och investeringar. Det har gällt allt från telekomjätten Huawei till kinesiska erbjudanden om att finansiera infrastruktur i Arktis.
Men Trumps allt mer konfrontativa hållning väcker frågan om några av USA:s traditionella allierade nu börjar se Kina som ett alternativ.
Nyligen besökte Kanadas premiärminister Mark Carney Peking för att stärka handelsrelationerna. På frågan om det är klokt att öka handeln med Kina svarade han att man måste ”ta världen som den är”, enligt internationella medier.
Tydlig varning till Europa
Enligt Andreas Bøje Forsby är det en medveten strategi från Kinas kommunistparti att framställa sig som stabilt, förutsägbart och långsiktigt – i kontrast till ett allt mer oförutsägbart USA.
– Det budskapet har Kina upprepat i många år. Skillnaden nu är att det finns en mottaglighet i Väst, säger han.
Samtidigt varnar han för att försköna relationen till Kina. Landet understöder enligt honom Rysslands krig i Ukraina, använder omfattande statsstöd som snedvrider konkurrensen och kränker systematiskt mänskliga rättigheter.
– Europa kommer oavsett att förbli skeptiskt. Det mest sannolika är en kurs mot större strategisk autonomi, där varken Kina eller USA ses som självklara partners, säger Forsby.
Medan Kina kan dra kortsiktig nytta av västlig splittring står Europa inför ett betydligt svårare vägval: hur man hävdar sin egen roll i en värld där gamla allianser inte längre är självklara.
