Mimmo Wiestål Fischetti
Vi människor är rädda för massor av saker – spindlar, höjder, hundar, trånga utrymmen eller plötsliga ljud. Men enligt psykologen Lisa Clefberg föds vi bara med två rädslor. Resten lär vi oss genom erfarenheter, tolkningar och andra människors reaktioner. Här får du veta varför rädslor uppstår, när de blir fobier och hur du tränar tillbaka kontrollen.
Vi föds med två rädslor – fall och höga ljud. Psykologen Lisa Clefberg förklarar hur andra rädslor lärs in, när de blir fobier och hur du stegvis kan träna bort dem.
Varför blir vi rädda?
Enligt hälsosajten MåBra är rädsla kroppens inbyggda larmsystem. När hjärnan tolkar något som ett hot startar en automatisk kamp- eller flyktreaktion: pulsen stiger, andningen blir snabbare, musklerna gör sig redo. Det här skyddar oss när faran är verklig – men systemet kan också slå larm i lägen där det inte behövs.
Rädslor smittar – så fungerar inlärning
Många rädslor är betingade, det vill säga inlärda. Ser du någon hoppa till och skrika åt en spindel kan din hjärna koppla ihop spindlar med fara. Med tiden blir reaktionen en vana: “Så här ska jag reagera.” Clefberg beskriver det som att vi tar efter en mall – ofta omedvetet.
När rädsla blir fobi
En fobi är en överdriven, ihållande rädsla som börjar styra vardagen. I stunden hjälper inte logik: att någon säger “hunden är snäll” biter sällan på den som är hundrädd. Det känslomässiga systemet vinner över förnuftet, och vi gör saker som egentligen är mer riskabla – som att kasta sig undan i panik.
Två rädslor är medfödda
Forskningen pekar på två rädslor som verkar finnas från start:
- Rädsla för fall/höjder. Redan små barn reagerar på djup och branta “stup”, vilket klassiska experiment med glasgolv visat.
- Rädsla för höga ljud. Plötsliga smällar ger en reflex: armarna far ut, kroppen rycker till och gråt kan följa.
Alla andra rädslor formas av erfarenhet, tolkning och miljö.
Fem vanliga fobier
Det finns många, men här är fem som ofta nämns:
- Spindlar (araknofobi) – små djur som triggar stark avsky eller flykt.
- Höjder (akrofobi) – osäkerhet och svindelkänsla som leder till undvikande.
- Hundar (kynofobi) – rädsla som kan göra promenader och besök hos vänner svåra.
- Trånga utrymmen (klaustrofobi) – hissar, flygplan och tunnlar startar panikkänslor.
- Flygning (flygfobi) – kontrollförlust och tolkning av minsta ljud som tecken på fara.
Så tränar du bort rädslan – steg för steg
Det mest verksamma verktyget är kontrollerad exponering: att närma sig det du är rädd för i små, möjliga steg – och stanna kvar tills kroppen hinner lugna sig.
- Gör en trappa. Lista 8–10 steg från “lite obehagligt” till “svårast”.
- Börja lågt. Välj ett steg du vågar testa i dag.
- Stanna kvar. Vänta tills obehaget klingar av (det kallas habituering).
- Upprepa. Gör samma steg flera gånger innan du går vidare.
- Behåll kontrollen. Du väljer tempo, plats och hur länge du stannar.
Exempel: Rädd för höjder? Åk en våning, pausa tills pulsen sjunker. Nästa gång – två våningar. Fortsätt tills kroppen slutar slå falskt larm. Rädd för höga ljud? Börja med hörlurar och dämpa ljudet, trappa ned musiken gradvis.
När ska man söka hjälp?
Om rädslan begränsar ditt liv – du undviker jobbresor, besök hos vänner eller vardagliga ärenden – kan stöd från en psykolog göra stor skillnad. KBT-behandling med strukturerad exponering har starkt stöd i forskningen.
Rädsla är naturlig – mod är träningsbart
Vi föds med två rädslor. Resten är inlärning – vilket är goda nyheter. Det som lärts in kan läras om. Med små, upprepade steg tar du tillbaka mark från rädslan och låter livet bli större igen.
