Kenneth Glad
Varje dag kommer vi i kontakt med mängder av ytor som andra redan har rört vid. Från handtaget på morgontåget till skrivbordet på kontoret är fysisk kontakt en ständig del av vardagen. Men på dessa vanliga ytor kan osynliga smittämnen finnas kvar och spridas vid nästa beröring.
Forskare som försöker begränsa smittspridningen har vänt sig till naturen för att hitta svar. I en studie publicerad i Advanced Science presenterar forskare en tunn plastfilm som kan förstöra virus vid kontakt.
Idén kommer från insektsvingar. Forskare undersökte hur cikadors och trollsländors vingar håller sig rena och upptäckte att mikroskopiska pelare på deras yta kan få bakteriers cellmembran att brista, helt utan kemiska medel.
I The Conversation förklarade studiens medförfattare Elena Ivanova att det är ytans fysiska struktur som gör jobbet, inte kemin. De små pelarna fångar upp viruspartiklar och tänjer ut deras yttre höljen tills de brister.
Bortom kemikalier
Traditionell rengöring bygger i hög grad på flytande desinfektionsmedel för att bekämpa smittämnen på ytor som många människor rör vid. Men för att fungera effektivt måste desinfektionsmedlen ofta hålla ytorna fuktiga under en viss tid, något som kan vara svårt att åstadkomma på fullsatta kliniker och i livliga tunnelbanevagnar.
Vanliga rengöringsmedel kan också medföra miljö- och hälsorisker. Med tiden kan upprepad exponering för kemikalier skada utrustning, leda till att skadliga ämnen läcker ut i vattendrag och bidra till att mikroorganismer utvecklar resistens.
Den nya tekniken använder i stället ren mekanisk kraft. Genom att fysiskt skada viruspartiklar behöver den akrylbaserade ytan inga kemiska tillsatser för att minska virusens smittsamhet.
En lång resa
Ivanova blickade tillbaka på den långa vägen till genombrottet och skrev: ”Vår resa mot en virusförstörande yta började för mer än ett decennium sedan.”
Till en början försökte forskargruppen skapa en extremt slät yta där bakterier helt enkelt skulle förlora fästet. Men testerna visade överraskande nog motsatsen: Bakterier klamrade sig envist fast vid de glassläta ytorna.
Forskarna övergick därför till mikroskopiska ytstrukturer. I laboratorieförsök visade det sig att den mönstrade akrylytan minskade smittsamheten hos parainfluensavirus typ 3 med cirka 94 procent efter en timmes kontakt.
Redo för produktion
Avståndet mellan pelarna visade sig vara avgörande. Pelare placerade med cirka 60 nanometers mellanrum orsakade omfattande skador på virusens yttre höljen, medan större avstånd gav betydligt sämre resultat.
Tidigare prototyper byggde på styvt kisel, ett sprött material som inte lämpar sig för böjda ytor som handtag och ledstänger. Därför vände sig forskarna till flexibel akryl som kan formas med hjälp av ultraviolett ljus.
Det återstår frågor om hur väl den känsliga ytstrukturen klarar dagligt slitage. Men om materialet visar sig hålla för användning i verkliga miljöer skulle det kunna förvandla vanliga ytor i offentliga miljöer till ett extra skydd mot smittspridning.
